Utbildning mot vilseledning på operativ nivå
Begreppet vilseledning är inte någonting nytt. Historien är full av exempel på konflikter, fälttåg och slagdär vilseledning använts med stor framgång. Bakgrunden till denna uppsats är att författaren uppfattar attvilseledning som begrepp och metod trots detta tenderar att förbises i doktriner och utbildning riktad motoperativ nivå. Syftet med denna uppsats är studera genomslaget av vilseledning i svensk utbildning påhögre nivå.Det finns en mängd litteratur som diskuterar vilseledning. Ett problem är att det trots detta egentligen intefinns någon tidigare forskning eller studie i Sverige som direkt är inriktad mot den operativa nivån. För attuppnå syftet med uppsatsen har därmed som metod huvudsakligen använts en kvalitativ textanalys av ett såbrett empiriskt underlag som möjligt. Förutom skriftliga källor har denna också inkluderatsamtalsintervjuer och frågeundersökningar, både för att undersöka sammanhang och att kontrollerauppnådda resultat. Tyngdpunkten i uppsatsen sett ur ett forskningsperspektiv ligger i kapitlen fyra och femsom avhandlar i Sverige tidigare outforskat område.Uppsatsens viktigaste resultat är att utbildning på högre nivå avseende vilseledning inte tillskrivs någonstörre vikt i Sverige. Detta är problematiskt och anmärkningsvärt, hänsyn taget till att det tidigare varitannorlunda. En jämförelse med motsvarande utbildningar i ett internationellt perspektiv bekräftar också detär ett problem.Eftersom vilseledning dessutom är ett koncept som spänner över alla ledningsnivåer, innebär det också attdet är ett begrepp som det måste utbildas brett på. Problemet är att ingen i nuläget tar ansvar för att dettasker. Vilseledning inordnas i nutid under informationsoperationer. Vilseledning som begrepp berör docksåväl underrättelsetjänsten som vanliga operatörer, men dessa får i nutid ingen utbildning i detta. För attdet skall ske, måste i så fall Försvarsmakten ta sitt huvudmannaansvar.