Upplevelse av interaktionen i ett möte med en klient
Syftet med uppsatsen är att fördjupa förståelsen av hur interaktion sker mellan en socialsekreterare och klienten. Studien fokus är att undersöka upplevelser av interaktion vid handledning av ekonomiskt bistånd med klient inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Särskilt vikt läggs vid hantering av olika situationer som dyker upp när socialsekreteraren bemöter en klient vid handläggning av ekonomiskt bistånd, och hur dessa situationer kan hanteras i vardagen. För att underlätta arbetet har jag valt att isolera bort klientens perspektiv och istället begränsa mig till socialsekreterarens perspektiv. Studien är planerad utifrån följande frågeställningar: Hur beskriver socialsekreteraren interaktionen med en ungdomsklient? Hur hanterar socialsekreteraren olika situationer som kan uppstå vid interaktionen med en ungdomsklient? För att få svar på mina frågeställningar, har jag genomfört kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterarna. Uppsatsen analyseras utifrån Goffmans teori om stigma samt Goffmans dramaturgiska perspektiv. I den teoretiska referensramen ingår även meads interaktionalismen teori. Resultatet visar att vissa faktorer som respekt för klienten under mötet, att vara ödmjuk, att möta klienten där den är, humör, att vara medveten om att inte missbrukar sin makt under mötet, miljös betydelse och en god kommunikation utan missuppfattningar mellan socialsekreterare och klienten är faktorer som socialsekreterarna anser har stora betydelser vid hanteringen av olika situationer som dyker upp under mötet med klienter. Misslyckat interaktion beror ofta enligt socialsekreterarana på brist på förståelse mellan dem och klienten. Orsaken kan vara språkproblem, brist på tid att lyssna på klienten. I det dramaturgiska perspektivet skriver Goffman att människors sätt att agera mellan varandra är som en teater, mötet som äger rum på ekonomisektor mellan socialsekreterana och klienterna är som en teater. I denna teater handlar det om att hitta dramaturgin i ett spel som delvis saknar manus, som inte har någon början eller något slut och där allt sker på fullt allvar. Socialsekreterarna har väl till viss del ett manus. Han/hon vet vad som ska frågas om och hur agendan för olika ärende ser ut. Problemet är att han/hon samspelar med en klient som inte helt kan styras eller förutses. Klienten är en människa och människan är oberäknelig.