Upplevelse av interaktionen i ett möte med en klient
Syftet med uppsatsen är att fördjupa förståelsen av hur interaktion sker mellan
en socialsekreterare och klienten. Studien fokus är att undersöka upplevelser
av interaktion vid handledning av ekonomiskt bistånd med klient inom
socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Särskilt vikt läggs vid hantering
av olika situationer som dyker upp när socialsekreteraren bemöter en klient vid
handläggning av ekonomiskt bistånd, och hur dessa situationer kan hanteras i
vardagen. För att underlätta arbetet har jag valt att isolera bort klientens
perspektiv och istället begränsa mig till socialsekreterarens perspektiv.
Studien är planerad utifrån följande frågeställningar: Hur beskriver
socialsekreteraren interaktionen med en ungdomsklient? Hur hanterar
socialsekreteraren olika situationer som kan uppstå vid interaktionen med en
ungdomsklient? För att få svar på mina frågeställningar, har jag genomfört
kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterarna. Uppsatsen analyseras utifrån
Goffmans teori om stigma samt Goffmans dramaturgiska perspektiv. I den
teoretiska referensramen ingår även meads interaktionalismen teori. Resultatet
visar att vissa faktorer som respekt för klienten under mötet, att vara ödmjuk,
att möta klienten där den är, humör, att vara medveten om att inte missbrukar
sin makt under mötet, miljös betydelse och en god kommunikation utan
missuppfattningar mellan socialsekreterare och klienten är faktorer som
socialsekreterarna anser har stora betydelser vid hanteringen av olika
situationer som dyker upp under mötet med klienter. Misslyckat interaktion
beror ofta enligt socialsekreterarana på brist på förståelse mellan dem och
klienten. Orsaken kan vara språkproblem, brist på tid att lyssna på klienten. I
det dramaturgiska perspektivet skriver Goffman att människors sätt att agera
mellan varandra är som en teater, mötet som äger rum på ekonomisektor mellan
socialsekreterana och klienterna är som en teater. I denna teater handlar det
om att hitta dramaturgin i ett spel som delvis saknar manus, som inte har någon
början eller något slut och där allt sker på fullt allvar. Socialsekreterarna
har väl till viss del ett manus. Han/hon vet vad som ska frågas om och hur
agendan för olika ärende ser ut. Problemet är att han/hon samspelar med en
klient som inte helt kan styras eller förutses. Klienten är en människa och
människan är oberäknelig.