Tekniska risker vid breddning av plattrambroar
Kolbäcksleden i Umeå har breddats med två körfält till 2+2 väg med sex cirkulationsplatser, en planskild trafikplats, fem nya samt sju breddade gång- och cykelportar (GC-portar). Projektet upphandlades som en utförandeentreprenad med Trafikverket som beställare. Vägen var färdigprojekterad men broarna projekterades av Peab med Ramböll som konstruktör. Detta examensarbete kommer att se över hur man i ett tidigt skede kan upptäcka tekniska risker vid breddning av plattrambroar. Två broar har valts att studeras och jämföras. En utan vattenläckage och en med vattenläckage i fogar. Att bredda en bro kan spara tid och material jämfört med att riva och bygga en ny. Detta sparar både pengar och minskar miljöbelastningen, men kan medföra risker. I vissa fall kan nybyggnad vara det enda alternativet. Arbetet utförs i samarbete med Peab, Umeå. Den breddade bro som inte har några problem med vattenläckage är en GC-port som ligger längs Kolbäcksleden i höjd med Carlshem, närmast Statoil. Den ursprungliga bron är uppbyggd av prefabricerade betongelement och den breddade delen är platsgjuten med dilatationsfog mellan gammal och ny del. Beläggning på bron består av asfalt. Den andra bron är en platsgjuten bro belägen vid Mariestrand, bron är breddad åt båda håll och har problem med sprickbildning och vattenläckage i fogarna. Beläggning på bron består av slakarmerad slitbetong.Resultatet visade att detaljerade handlingar samt kompletterande arbetsbeskrivningar kan göra att vattenläckage i fogar undviks. Att bredda en plattrambro och använda direktgjuten slitbetong som slitlager innebär risker med vattenläckage på grund av sprickor då små sättningar är oundvikligt, detta bör dock undersökas ytterligare.