Tala är silver, tiga är guld
revisorns agerande vid en avvägning mellan tystnadsplikt och anmälningsplikt
En revisor har en mängd lagar och rekommendationer att ta hänsyn till i sitt arbete. När ytterligare en lag, anmälningsplikten, kom år 1999 uppstod ett dilemma för revisorerna. Före anmälningspliktens tillkomst hade en revisor inte tillåtelse att vända sig till en åklagare, vilket nu är en skyldighet för revisorer vid misstanke om brott. Anmälningsplikten kom alltså att ställas mot tystnadsplikten. Utan tystnadsplikten vore det svårt för revisorerna att få fram den information som krävs för att en bra revision ska kunna genomföras. Revisorns tystnadsplikt är därför ett absolut måste i hans arbete. Detta gör att anmälningsplikten medför problem för revisorerna. I situationer där revisorerna misstänker brott måste de göra en avvägning huruvida de ska tillämpa tystnadsplikten eller anmälningsplikten. Syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för hur revisorn agerar när han ska göra denna avvägning. För att uppnå detta syfte har vi intervjuat fyra revisorer. Vår undersökning visar att trots att lagen om anmälningsplikt funnits i fem år följs den inte fullt ut. Den största orsaken till detta är att tystnadsplikten fortfarande ligger djupt rotad hos revisorerna. Det som blir avgörande för hur revisorn kommer att agera i en avvägningssituation är främst vad lagen säger, därefter revisorns egna värderingar och branschens normer. Har en revisor svårt att tolka lagen tar han hjälp av kolleger, interna jurister eller externa advokater om revisionsbyrån inte har en egen juridisk avdelning. Vår undersökning visar även att revisorerna ofta är medvetna om att de borde anmäla mer än vad de gör. Detta visar på att deras beteende och attityd inte alltid stämmer överens och det uppstår kognitiv dissonans hos revisorn. Den kognitiva dissonansen uppstår när revisorn inte vet om han ska hålla fast vid grundregeln, tystnadsplikten, eller om det är en situation som medför att han ska göra en anmälan. Visar det sig att misstanken är ?ställt utom allt rimligt tvivel? minskar dissonansen. Detta blir i sin tur avgörande för det agerande som revisorn vidtar.