Suicidprevention
- En kvalitativ fallstudie på nationell och lokal nivå ur ett intersektionellt perspektiv.
Mellan 1300-1500 personer avlider varje år i Sverige till följd av självmord. Det innebär att betydelsefulla medmänniskor och viktiga samhällsresurser försvinner. Denna studie undersöker det självmordsförebyggande arbetet på nationell och lokal nivå i Sverige. Den kvalitativa undersökningen har skett genom textanalys av en nationell rapport med nio suicidpreventiva strategier. Rapporten har tagits fram på regeringens begäran. Semistrukturerade samtalsintervjuer har vidare ägt rum med åtta personer inom Västerås kommun och landstinget i Västmanland. Detta för att ta reda på hur implementeringsnivån av suicidprevention ser ut i empirin. Gemensamt för intervjupersonerna är att samtliga besitter någon form av yrkeserfarenhet i relation till suicidfrågor. Resultatet i analysen har framställts med hjälp av en intersektionell teoribildning. Ett intersektionellt perspektiv medvetandegör kön, klass, etnicitet och ålder samt skärningspunkterna dem emellan. Abstrakta förhållningssätt och en individualiserad neutralitet i regeringsrapporten har ställts i kontrast till de informella normer som framträtt under samtalsintervjuerna. Studien visar att suicidprevention på nationell nivå och implementeringsnivå skiljer sig åt. Slutsatsen är att resursfördelningar inom kommun och landsting påverkas av rådande köns-, klass-, etnicitets- och åldersnormer i samhället. Denna synvinkel hade inte varit möjlig att utforska genom att enbart granska den nationella nivåns förhållningssätt till suicidprevention.