Större gädda (Esox lucius) konsumerar inte storspigg (Gasterosteus aculeatus)
Är taggarna ett problem eller är spiggen för liten?
Övergödningen i Östersjön har varit ett problem de senaste årtionden vilket påverkar akvatiska organismer och minskar undervattenvegetationen som är viktig för fisklivet. Gädda (Esox lucius) och abborre (Perca fluviatilis) har minskat i Kalmarsund och Blekinge skärgård de senaste 20 åren samtidigt som spigg (Gasterosteus aculeatus) har ökat kraftigt. Anledningen till ändrat förhållande mellan arterna är inte helt klarlagd men spigg kan vara en art som påverkar ekosystemet genom sin konsumtion av ägg från predatorerna; gädda och abborre. Reduktionen av dessa predatorer bidrar till trofisk kaskad där algblomningar gynnas. Spigg har en direkt försvarsmekanism i form av vassa taggar på rygg och sida som är ett effektivt skydd mot vissa predatorer. Forskning visar att mindre predatorer upp till 25 cm inte konsumerar spigg beroende på taggarna. Jag undersökte födoval hos större gädda i två storlekskategorier som blev presenterade spigg, groplöja (Leucaspius delineatus) och löja (Alburnus alburnus) som alternativa byten i ett mesokosmexperiment. Även födoval av gädda i fält undersöks med maganalyser. Hypotesen var att större gädda är mindre känslig för spiggens taggar och därmed en potentiell predator som kan konsumera och top-down kontrollera spiggpopulationen i Kalmarsund.Resultaten visar att ingen av de två storlekskategorierna av gädda väljer att konsumera spigg. De kan därmed troligtvis inte top-down kontrollera spiggpopulationen i Kalmarsund. Storleken kan vara avgörande för valet av föda då spiggen kan vara för liten och inte lönade nog för en stor predator men även taggarna på byten kan spela in.