Spelfilm i religionsundervisning
Pedagogisk metod eller underhållning?
Denna uppsats är en studie i huruvida spelfilmer kan sägas vara en pedagogisk metod eller underhållning i religionsundervisning. Uppsatsens syfte är därför att ur både pedagogers och elevers perspektiv beskriva och besvara frågan om film gynnar lärande och undervisning i religionsämnet. För att få svar på våra frågeställningar har vi genomfört både en kvalitativ och en kvantitativ studie. Som metod har vi använt oss av intervjuer bland pedagoger och enkät bland elever. Vi har utgått ifrån följande teman: attityd, förväntan, motivation, filmens tillämpning samt filmens fördelar och nackdelar. Undersökningens resultat visar att de faktorer som bidrar till film som pedagogisk metod är följande: Motivation, förväntan, konformitet, källkritiskt tänkande och tillämpning av ett för eleverna bekant språk. De största fördelarna med film i religionsundervisning är att den skapar ett autentiskt lärande, ger motivation och variation samt stimulerar lärande till fakta och förståelse. Ett ytterligare resultat är att film gynnar undervisningen och lärandet genom att den fångar upp de svagare eleverna. De största nackdelarna å sin sida är att det finns en viss risk för att filmen blir ett tidsfördriv eller att lärarna använder film för att gå ifrån lektionen. Teknikproblem och dåligt utrustade salar utgör dessutom förhinder. Sökord: Film, spelfilm, religionsundervisning, pedagogisk metod, elevperspektiv, lärarperspektiv