Skolutvecklingen i Kiruna 1890-1934
en vandring från ödemark till samhälle
Industrialiseringen av Sverige började under 1800-talet ta form och behovet av naturresurser ökade i och med det vilket ledde till att blickarna var tvungna att riktas mot nya horisonter. Att det blev just Kiruna som blev intressant var det faktum att där i det området fanns det naturresurser i form av malm, en fyndighet som skulle skänka dem möjligheter att fortsätta sin industrialisering med goda förutsättningar och med arbetsmöjligheter som resultat. 1890 fanns där bara fjäll, orörda vidder och samer med deras visten, 1904 hade redan ett samhälle etablerats och invånarantalet kommit upp i siffror kring 4000 personer, vandringen från ödemark till välorganiserat samhälle hade inletts. I och med industrialiseringens framfart utvecklades även skolväsendet, först nationellt och sedan som en följdeffekt av samhället Kirunas grundande även där. 1842 hade en folkskolestadga upprättats som bidrog till att alla därmed skulle gå i skolan för att få en allmän folkskolundervisning och det var något som direkt ansågs vara av vikt att följa i Kiruna. Det som skiljde Kiruna åt från den övriga allmänna skolutvecklingen i Sverige var den inblandning som företaget LKAB kom att få i och med deras disponent Hjalmar Lundbohms engagemang.