Sexualundervisning på särgymnasiet
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur sex- och samlevnadsundervisningen bedrivs på gymnasiesärskolan, hur lärare arbetar med elevernas kvinno- och mansroller, samt att ställa undervisningen i relation till de av Skolverket uppsatta nationella målen för sex- och samlevnadsundervisning. Metoden för undersökningen är kvalitativa intervjuer av lärare. Resultatet av undersökningen visar att sex- och samlevnadsundervisningen ser olika ut beroende på elevgruppens sammansättning. Lärarna ser sex- och samlevnadsundervisningen som viktig och värdefull. Undersökningen visar att de utvidgar ämnet till att behandla stärkandet av elevernas självkänsla och självbestämmande samt att ge eleverna grunderna för att känna trygghet i sina kvinno- och mansroller. Lärarna lägger stor vikt vid diskussioner kring accepterade sexuella beteenden och uttryck samt vad som inte kan antas vara accepterat, hos eleverna själva och personer i olika ställningar eleverna möter i livet. Undersökningen visar att lärarna är engagerade och vinnlägger sig om att få en varierad undervisning med inslag där eleverna efter egen förmåga kan finna kunskap att ta till sig. Resultatet pekar på att de nationella målen för sex- och samlevnadskunskap är för allmänt hållna och svåra att bedriva ett kvalitetsarbete kring. Målen för vad en elev bör kunna efter avslutad skolgång är inte anpassade efter gymnasiesärskoleelevernas varierade utvecklings- och mognadsnivåer.