Sex och samlevnad i periferin - så ser olika aktörer på sex- och samlevnadsundervisningen
Sex- och samlevnadsämnet har varit obligatoriskt i svenska skolor i mer än 50 år men trots det
finns stora brister i hur det tas upp i undervisningen. Detta understryks av Skolverket som har
identifierat att det inte är säkert att alla elever får någon undervisning överhuvudtaget i frågor
som rör sex och samlevnad. Denna uppsats undersöker sex- och samlevnadsämnet utifrån tre
olika livsvärldar i fem olika kvalitativa intervjuer. Den första undersökningen utgörs av
intervjuer med Ungdomsmottagningen Triangeln och RFSU Malmö, två externa
sexualupplysare som ofta bistår skolan i sex- och samlevnadsundervisningen. Då bland annat
kritik mot lärarutbildning i sex och samlevnad framkom i den första undersökningen ledde vår
andra undersökning oss till att intervjua en lärarutbildare för att se på ämnet ur dennes ögon.
Den tredje undersökningen utgjordes av intervjuer med två verksamma lärare då det är dessa
som ska bedriva sex- och samlevnadsundervisningen samt eventuellt tar hjälp ifrån de externa
aktörerna. Vårt intresse riktade sig även till om de möjligtvis fått någon utbildning i ämnet
under sin lärarutbildning. Bilden av sex- och samlevnadsundervisningen som gavs av dessa
tre undersökningar var tydlig. Undervisningen saknas på många håll och den undervisning
som bedrivs är många gånger torftig av olika anledningar som oengagerade och outbildade
lärare men även på grund av diffus styrning. Vidare avslöjades ett ytterligare problem,
nämligen att pojkar ofta hamnar i skymundan i dagens sex- och samlevnadsundervisning
vilket kan visa sig i att de testar sig för könssjukdomar mer sällan än flickor samt att de tar
mindre preventivt ansvar.