Samverkansbroar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv
en jämförelse mellan platsgjutna och förtillverkade samverkansbroar
En nyproduktion av en bro eller ett brobyte medför inte sällan både direkta och indirekta störningar för de trafikanter som färdas i anslutning till brobygget. Störningarna kan vara förhindrad framkomlighet, köer och förseningar, förlängda körsträckor där en alternativ förbifartväg är nödvändig. Ökade emissioner och utsläpp etc. Indirekta störningar orsakas t ex av transporter av materiel till byggarbetsplatsen, en ökad trafikbelastning på närliggande vägar mm. Sammantaget medför dessa störningar merkostnader för trafikanterna. För att i möjligaste mån reducera störningarna bör mer rationella och effektivare produktionsmetoder eftersträvas. En ny metod har utvecklats av för att bygga mindre samverkansbroar, där man istället för att på traditionellt vis gjuta farbanan på plats, använder förtillverkade betongelement. På så vis kan produktionstiden för en dylik bro förkortas väsentligt. I den här rapporten har två olika brobyggen studerats, bro BD 1883 över Rokån i Piteå kommun samt bro U3 vid Arlanda flygplats. Bron över Rokån är just en sådan bro utförd med I-balkar av stål samt förtillverkade betongelement som tillsammans med stålbalkarna samverkar för att uppta de olika laster som påverkar bron. Det andra brobygget som studeras i den här rapporten, bro U3, är en platsgjuten betongbro i anslutning till Arlanda flygplats, byggd hösten - 01. Den största fokuseringen i rapporten är dock lagd på bron över Rokån. Frågeställningar centrala för den här rapporten är bl.a. följande: *Genom att utföra bron över Rokån med förtillverkad betongfarbana istället för gjuta farbanan på plats - vilka tidsvinster gjordes och vad innebar i så fall det för trafikanterna? Två olika kostnader beaktas, å ena sidan har vi investeringskostnaden dvs. vad beställaren betalar en entreprenör för att uppföra bron. Å andra sidan har vi trafikantkostnaderna, de merkostnader som uppstår för trafikanterna pga. de tidigare beskrivna störningar som uppstår under den tid brobygget pågår. Summan av dessa två separata kostnader definieras som samhällskostnaden och anses vara ett mått på hur ekonomiskt effektivt en dylik investering är, sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Som tidigare har nämnts har tyngdpunkten lagts på bron över Rokån. Som verktyg för den ekonomiska utvärderingen beträffande trafikantkostnaderna så har ett datoriserat kalkylprogram, EVA, använts. Detta kalkylprogram är utvecklat av Vägverket och används för att uppskatta samhällsnyttan av olika investeringar i infrastrukturen. Studien påvisar klart och entydigt att den byggmetod som valdes för bro BD 1883 innebar besparingar för trafikanterna samt även för samhället i stort. För det senare broprojektet, bro U3, så har en mer översiktlig kostnadsanalys gjorts. Även för detta broprojekt påvisas en klar tendens för att trafikantkostnaderna som uppstod i samband med uppförandet av bron hade kunnat reduceras betydligt om byggmetoden med förtillverkade betongelement på stålbalkar hade använts.