Samspel i förskolan
Pedagogers tankar om utanförskap i barngrupper
Syftet med denna studie är att belysa pedagogers syn på samspel i förskolan, samt vilka arbetssätt pedagoger tillämpar för att främja samspel för barn som är utanför. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare samt en specialpedagog, alla med lång erfarenhet av arbetet i förskolans verksamheter. Studien visar att alla de intervjuade pedagogerna ser samspelet som mest grundläggande för barns lärande och utveckling. Samtliga intervjuade pedagoger har erfarenheter av arbetssätt för att främja samspel för barn som är utanför, och de arbetssätt som pedagogerna förespråkar är tydligt färgat av tidigare positiva erfarenheter av dessa arbetssätt. Alla intervjuade pedagoger besitter en samsyn i vilka arbetssätt som främjar samspel för barn som är utanför, där pedagogerna i kombination med en miljö anpassad efter barnens behov och intressen ses som högst betydelsefullt för att gynna samspel i barngrupperna. En viss skillnad kan dock ses i förskollärarnas och specialpedagogens syn på miljöns betydelse för barns samspel, då specialpedagogen framhåller vikten av miljön något mer än vad förskollärarna gör. Studien visar att de intervjuade pedagogerna ser problem med stora barngrupper i relation till få pedagoger, eftersom att det genom för få pedagoger finns svårigheter i att finnas nära alla barn. Konsekvenserna av för få pedagoger kan medföra att det kan finnas barn som inte känner trygghet i förskolans verksamhet.