Röster i staden

Planerare har stor del i att utforma det offentliga rummet i dagens städer, och yrkeskåren är långt ifrån representativ när det gäller variation av ursprung och social grupptillhörighet. Det här arbetet behandlar därför involveringen av stadens invånare genom medborgardialog. Målet med uppsatsen är att problematisera tänkandet kring medborgardialog och ifrågasätta planerarens ansvar utifrån ett demokratiskt perspektiv. Syftet är att uppsatsen skall fungera som ett personligt utvecklande underlag för fortsatt diskussion kring medborgardialog med fokus på exkludering av vissa grupper av människor, i det här fallet personer med invandrarbakgrund. Uppsatsens första del är inventerande och ligger till grund för de resterande delarna genom att berätta om vad regelverk och styrdokument säger om medborgardialog. Den andra delen tar upp medborgardialogens kritiska aspekter utifrån ett mer generellt synsätt. Tredje delen behandlar utanförskapsperspektivet genom integration i relation till medborgardialog. Den fjärde och sista delen av uppsatsen bidrar med ytterligare ett perspektiv då den berör de tidigare delarna genom samtal med yrkesverksamma planerare. Begreppets omfattning och komplexitet ledde till en diskuterande uppsats kring medborgardialog snarare än förvärvande av konkreta svar på ställda frågeställningar. I uppsatsen förklaras att medborgardialog innebär att via samtal mellan planerare och invånare bidra till ett mer verklighetsförankrat underlag till stadsplaneringen. Underlaget bör bestå av sammanvägd information från både planerare och invånare och deras respektive kunskaper ska tillsammans bilda ett starkare slutresultat. Det är viktigt att underlag för stadsplanering är skapat av en relevant och representativ målgrupp, och eftersom detta inte uppkommer av sig själv krävs reflektion kring vems röst som ska få höras i medborgardialogen. Det innebär en ständig avvägning och resulterar i att det inte går att vara hundra procent demokratisk när det gäller stadsplanering. Medborgarinflytande bör ses som en demokratisk rättighet, och för att kunna behandla människor lika gällande medborgardialogen kan lösningen ligga i att uppmärksamma och ta hänsyn till människors olikheter. Delaktighet i stadens utformning är en typ av integration, och etnicitet kan vara en viktig faktor till hur landskap uppfattas och används och bör därför uppmärksammas i utformandet av stadens gemensamma ytor. Då det är planeraren som styr vem som ska få höras bör det rimligtvis vara där ansvaret ligger.

Senaste sökningar:

© 2024 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta