Rätten till självförsvar
en undersökning av artikel 51 i FN-stadgan
Den senaste tidens händelser har gett stor uppmärksamhet till FN och den internationella rätten. Terrorattacken i USA och dess följder i Afghanistan samt Irakkriget har utan tvekan rört om i det internationella medvetandet och gett upphov till många frågor. Syftet med uppsatsen var att utreda när en stat har rätt till självförsvar i enlighet med FN-stadgans artikel 51. Efter att ha undersökt artikelns lydelse och hur den använts i det förflutna kan man konstatera att rätten till självförsvar enligt artikeln träder ikraft om en stat utsätts eller har blivit utsatt för ett väpnat angrepp. Den gäller sedan fram till att säkerhetsrådet vidtagit nödvändiga åtgärder. För att rätten till självförsvar ska anses som legitim ställs även krav på proportionalitet, nödvändighet och direkthet. Den internationella rätten uppkommer antingen genom traktat mellan staterna eller av sedvana. Det finns olika sätt att tolka artikel 51 och det utgör en viss oklarhet i varje fall av åberopande. Hur vi väljer att tolka artikeln i dagsläget kommer sedermera påverka hur vi kan använda den i framtiden. Det finns inte förklarat någonstans exakt hur man ska tolka varken stadgan i sig eller artiklarna. Beroende på vilken tolkningsmetod man använder, tillåter artikeln även rätt till självförsvar i preventivt syfte. Det har visat sig att staterna använder den tolkning som bäst passar deras vilja att handla. Man väljer exempelvis att definiera situationer på så sätt att det legitimerar eventuellt våld. Man är även försiktig i sina utlåtande i säkerhetsrådet för att man inte ska göra några prejudikat som kan missgynna staten i framtiden. Det har även hänt att man förbisett säkerhetsrådets beslut även om detta är olagligt. Detta innebär en stor fara i framtiden men är samtidigt ett sätt för stadgan att hålla sig aktuell med det globala samhället och dess behov.