Rastens renässans
En studie om hur personalen på en skola beskriver sin psykosociala arbetsmiljö med fokus på raster och pauser
Syftet med det här arbetet har varit att undersöka den psykosociala arbetsmiljön på en skola med fokus på personalens raster och pauser. Jag har, dels genom egna erfarenheter under lärarutbildningen och dels genom att ta del av Nordängers avhandling Lärares raster, Innehåll i mellanrum (2002), tagit del av information som visar på att det är bristfälligt med raster och pauser på en del skolor. Informationen pekar på olika aspekter som hindrar personalen att kunna ta ut sina raster. Några av dessa aspekter är att personalen blir hindrad av eleverna, de måste förbereda lektionerna och de måste få tag på någon under sin rast. Med mitt arbete ville jag peka på en möjlighet till förändring i positiv riktning. Jag anser att det är mycket viktigt för människans hälsa att ha raster och pauser för att få tid att återhämta sig och för att orka med sitt arbete. Jag genomförde fyra kvalitativa intervjuer på en skola som verkade ha väl fungerande raster och pauser. Resultatet av min undersökning visar på att denna skola har väl fungerande raster och pauser och en stor bidragande orsak till att det fungerar verkar vara ett aktivt fackligt arbete på skolan. Man har lyckats väl med att informera personalen om vilka rättigheter den har. Personalen har också fått stor frihet från ledningen att själva lägga sina scheman. Resultatet pekar också på ett gott socialt klimat, en öppen, rak kommunikation och hög grad av trivsel. Dock upplever man också brister på skolan när det gäller lokaler och städning. I viss mån upplever personalen även brist på pedagogiska diskussioner, feedback och tid. Genom detta arbete kan jag dra slutsatsen att det faktiskt går att ordna det så att skolpersonal kan ha fungerande raster och pauser.