?Rädda Penumbran? - Utifrån ett omvårdnadsperspektiv
Stroke räknas till en av Sveriges stora folksjukdomar. Att vårda patienter med stroke kräver kompetens om sjukdomens specifika egenskaper och ställer krav på de sjuksköterskor som vårdar dem. Flera studier visar att ett sakkunnigt och engagerat omhändertagande i akutskedet har betydelse för att de negativa konsekvenserna av en stroke ska begränsas. Syftet med studien var att beskriva strokesjuksköterskans erfarenhetsbaserade upplevelse av den optimala omvårdnaden för personer som drabbats av stroke, de första tolv timmarna.Studien är baserad på intervjuer ur ett livsvärldsperspektiv. Informanterna är åtta strokesjuksköterskor som samtliga arbetade på en strokeenhet. Metoden som använts är kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Den domän som utkristalliserades ur intervjutexten var kompetens. Resultatet åskådliggör vikten av regelbundna kontroller och att agera på försämringar. Funktionsbedömningar som sjuksköterskorna utförde var viktiga för hur rehabiliteringen skulle genomföras. Gemensamma riktlinjerna ansågs öka säkerheten för patienterna samt att personer som drabbats av stroke skulle få lika vård oavsett vart i vårdkedjan de befann sig. Sjuksköterskornas strokekompetens och erfarenhet innebar att de kunde se den enskilde patientens behov samt anpassa och prioritera omvårdnadsåtgärderna där efter.Evidensen är otvetydig vad gäller att en person som drabbats av stroke får bättre behandlingsresultat, när han/hon vårdas på en strokeenhet. Idag räcker inte resurserna till, för att erbjuda samtliga inom denna patientkategori ett omedelbart omhändertagande på en strokeenhet. Studiens slutsats är att fokus behöver lyftas ifrån strokeenheterna och läggas på hur omvårdnaden kan optimeras under vistelsen på akutmottagningen, för personer som drabbats av stroke.