Plasmaendotelin och blodtryck hos hästar med dietinducerad fetma
EndotelinEMSEkvint metabolt syndromBlodtryckInsulinresistensEndothelinEquine metabolic syndromeBlood pressureInsulin resistanceObesityEquineHorse
Fetma är ett tillstånd som har visat sig öka risken för utvecklandet av metabolt (MS) syndrom hos människa. MS karaktäriseras av fetma (framförallt bukfetma), insulinresistens (IR), diabe-tes mellitus och högt blodtryck. Idag anses fetma även vara en av orsakerna till utvecklandet av ekvint metabolt syndrom (EMS) som ses hos hästar. EMS liknar till stor del den sjuk-domsbild som ses hos människor med metabolt syndrom. Förutom fetma är regionala fettan-sättningar och IR vanligt förekommande hos dessa hästar som ofta även utvecklar fång. Till syndromet MS kopplas hos människa även utvecklandet av hypertension. Författare har dis-kuterat sambandet mellan IR och hypertension och har föreslagit att förhöjda nivåer av en-dotelin-1 i plasma (ET-1) kan vara en bidragande faktor.
Syftet med denna prospektiva studie var att studera om dietinducerad fetma och betes-gång bidrar till störd kärlfunktion hos häst, vilket i sin tur kan utgöra en riskfaktor för utveck-landet av fång. I studien undersöktes om en förändring kunde ses av blodtryck och plas-maendotelinnivåer i samband med fetma och betesgång. Studien utfördes under 29 veckor på nio kliniskt friska varmblodiga travare. Viktuppgång och hullökning bedömdes genom rutin-mässig vägning samt genom hullbedömning med hjälp av body condition score (BCS) och cresty neck score (CNS). Hästarnas grad av IR bedömdes efter genomförandet av en eugly-kemisk hyperinsulinemisk clamp (EHC) som gjordes tre gånger under försöksperioden, en gång vid starten (före viktuppgång), en gång efter viktuppgång samt en gång efter betespe-rioden. I samband med EHC:n togs även blodprover för analys av bland annat glukos, insulin och ET-1 samt genomfördes blodtrycksmätningar. Mellan EHC:erna togs även en så kallad metabolprofil, där blodprover för analys av glukos, insulin och ET-1 togs samt mätning av blodtrycket utfördes. Hästarna som inkluderades i studien var alla måttligt insulinresistenta (enligt EHC 1).
Resultaten visade ingen påvisbar ökning av IR efter viktökningsperioden. Dock observe-rades en ökning av medelblodtrycket under och efter viktökningsperioden. Det medelarteri-ella trycket var vid studiens start i medel 82 mmHg ± 13 och hade vid studiens slut procentu-ellt stigit med 12 %. Även viktökningen var signifikant för perioden efter bete jämfört med vid studiens start. Vid studiens slut var hästarnas medelvikt 545 kg ± 44, jämfört med 497 kg ± 44 vid studiens start. Då en generell ökning av ET-1-nivåerna i plasma inte kunde detekte-ras i denna studie skulle en möjlig orsak till den blodtrycksökning som sågs kunna vara för-höjda alternativt sänkta nivåer av blodfetter så som till exempel kolesterol. I den aktuella stu-dien har ET-1-nivåerna lokalt i kärlbädden inte undersökts, vilket medför att det inte helt går att utesluta att lokalt förhöjda ET-1-nivåer skulle kunna utgöra en faktor till det ökade blod-trycket. Då få studier är gjorda på ET-1-koncentrationen i plasma på häst finns ännu inga bra referensvärden för en normalpopulation hästar.
Fler studier skulle behöva göras för att referensvärden för ET-1 i plasma hos häst ska kunna bestämmas. Den ökning som sågs av blodtrycket tycks i detta fall vara kopplad direkt till fetma och inte till IR. Sambandet däremellan är inte helt klart men skulle kunna bero på ökade blodfettnivåer av till exempel kolesterol. Vidare studier skulle behöva göras på området för att klargöra detta.