Penningtvätt

Den organiserade brottsligheten och även den ekonomiska brottsligheten tillhör det nutida rättsystemets problemområden. En del i bekämpandet av dessa är lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (PTL). Lagen har sedan dess ikraftträdande utvidgats betydligt i omfattning men även genomgått en rad förändringar. Syftet med denna uppsats har varit att utröna på vilket sätt lagen har förändrats och utvecklats sedan dess tillkomst. För att kunna jämföra det teoretiska i lagen med dess tillämpning har intervjuer gjorts med Finansinspektionen, Föreningssparbanken och Finanspolisen. Penningtvätt är ingen ny företeelse och det finns därför en rad olika metoder för att utföra denna. Att tvätta pengar anses ofta ske i tre steg och exempel på vanliga metoder är smuggling, handel med företag och utnyttjande av växlingskontor. Lagen medför bland annat skyldighet att utföra identitetskontroll, granska transaktioner och rapportera misstanke om penningtvätt. När en aktör har rapporterat sådan misstanke infaller därefter, dock med vissa undantag, ett förbud att meddela detta till kunden eller klienten. Den största förändringen som skett med lagen är den stora utvidgning av aktörer som gjorts sedan lagens tillkomst. Med anledning av detta är de intervjuade överens om att särskilt Finanspolisens belastning kommer att öka under den närmaste framtiden. Med tanke på den ständigt utvecklande brottsligheten inom området finns det ingen anledning att tro att lagen kommer att sluta förändras och förbättras inom en överskådlig framtid.

Senaste sökningar:

© 2026 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta