Den organiserade brottsligheten och även den ekonomiska brottsligheten tillhör det nutida rättsystemets problemområden. En del i bekämpandet av dessa är lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (PTL). Lagen har sedan dess ikraftträdande utvidgats betydligt i omfattning men även genomgått en rad förändringar. Syftet med denna uppsats har varit att utröna på vilket sätt lagen har förändrats och utvecklats sedan dess tillkomst. För att kunna jämföra det teoretiska i lagen med dess tillämpning har intervjuer gjorts med Finansinspektionen, Föreningssparbanken och Finanspolisen.

Med penningtvätt kan avses åtgärder i syfte att dölja eller omsätta egendom som härrör från brottslig verksamhet. Finanspolisen uppskattar att omsättningen av pengar som tvättas uppgår till cirka 100 miljarder årligen enbart i Sverige.1991 antogs ett EG- direktiv i syfte att samordna insatser mot penningtvätt inom EES- området. Detta direktiv låg som grund för införandet av Lag (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, även kallad penningtvättslagen. Företag inom den finansiella sektorn har sedan 1994 varit skyldiga att rapportera misstänkt penningtvätt till Finanspolisen. Ett nytt EG- direktiv antogs 2001 i vilket det stadgades att även andra yrkesgrupper ska omfattas, däribland godkända och auktoriserade revisorer.

En del brott genererar stora vinster och särskilt höga summor drar till sig mer uppmärksamhet. Det blir därför nödvändigt att förvandla pengar från kriminell verksamhet till legitima medel för att dölja deras brottsliga ursprung och därmed kunna investera medlen i den lagliga ekonomin. Tvättning och placering av vinster blir vanligare men enligt Finanspolisens årsrapport 2007 har det blivit en kraftig minskning av andelen anmälda rapporter om misstänkt penningtvätt. Revisionsbranschen har här en betydelsefull roll för att förhindra penningtvätt, då de har insikt i företagens ekonomiska situation. Det uppstår därmed oklarheter angående revisorers handlingar vid misstanke om penningtvätt och vad Finanspolisen har för förväntningar på revisorer.Uppsatsens studie syftar till att besvara hur revisorer förhåller sig till anmälningsplikten och Finanspolisens förväntningar på revisorn.

Titel: Penningtvättslagen- Revisorers praktiska inställning till lagen Från den 15 mars 2009, gäller en ny penningtvättslag i Sverige. Lagen grundar sig på EU:s tredje penningtvättsdirektiv som gäller i alla EU-länder. Liksom tidigare skall kunderna identifieras och misstänkta transaktioner anmälas till Finanspolisen. Affärsförbindelserna skall nu dessutom följas upp, och jämföras med vad som är känt om syftet med denna förbindelse. Vi ville inrikta oss på något aktuellt och förändringarna i Penningtvättslagen kändes därför intressanta.

Titel: Bankrevisorers yrkesutövning i det förebyggande arbetet mot penningtvättSyfte: Studien syfte är att öka förståelsen samt förklara hur externa och interna bankrevisorer arbetar förebyggande mot penningtvätt inom banksektorn. Syftet besvaras genom att undersöka hur penningtvättslagen tillämpas i bankrevisorers yrkesutövning, hur det arbetet förhåller sig till god revisionssed samt om berörda parter upplever ett förväntningsgap gällande bankrevisorers ansvar att upptäcka finansbrott, såsom penningtvätt.Metod: Studien har tillämpat en kvalitativ forskningsmetod för att studera hur externa och interna bankrevisorers yrkesutövande förhåller sig till det förebyggande arbetet mot penningtvätt. Detta har genomförts med hjälp av tio stycken semi-strukturerade intervjuer med externa och interna bankrevisorer samt berörda parter för att kunna bidra med ytterligare perspektiv.Resultat och slutsats: Ett resultat som studien kan påvisa är att varken interna eller externa bankrevisorer rapporterar misstänkt penningtvätt direkt till Finanspolisen. Interna bankrevisorer rapporterar misstänkt penningtvätt till Compliance-funktionen samt att externa bankrevisorer rapporterar misstänkt penningtvätt till företagets VD eller styrelse i första hand. Studien finner stöd i att god revisionssed är en betydande faktor i det förebyggande arbetet mot penningtvätt för externa och interna bankrevisorer.

Begreppet penningtvätt sägs härstamma från mellankrigstiden i USA, där maffian använde sig av olika tvättinrättningar för att dölja pengarnas illegala ursprung. Dagens moderna teknik och utveckling har ökat vår levnadsstandard med medför också att det blir enklare att tvätta pengar. Under senare år har internationella erfarenheter visat att penningtvätt är ett utbrett problem och Sverige är inget undantag. Nyligen framtagen statistik visar att penningtvättens omfattning uppskattningsvis handlar om ca 2,7 % av världens BNP, vilket motsvarar ca 1 600 miljarder USD.Det finns flera verksamhetsutövare som är rapporteringspliktiga enligt penningtvättslagen (SFS 2009:62), en av dessa är revisorer. Trots att revisorer är en yrkesgrupp som är välutbildad och har god insyn i företagen, har de bara lämnats in två, åtta och sju misstänkta penningtvättsrapporter till Finanspolisen mellan åren 2008 ? 2010.Syftet med undersökningen är att förklara varför revisorer lämnar så få rapporter om misstänkt penningtvätt samt att utreda hur revisorns roll uppfattas i arbetet att upptäcka och rapportera penningtvätt.

I spåren av finanskrisen har under de senaste åren genomförts flertal större nyemissioner, bland annat för att rädda företag som har gjort stora förluster. Det har blivit vanligt att fysiska personer vid nyemissioner ställer upp som garanter och får ersättningar för sina garantiåtaganden i form av garantiprovision. Garanter i nyemissioner berättigas ersättning för sina garantiåtaganden i form av garantiprovision som överstiger marknadsräntor.  Garantiprovisionerna uppgår normalt till 5-6 procent av det garanterade beloppet men kan i vissa uppgå till upp till 12 procent. Ett relativt stort intresse vid många nyemissioner gjort att garanter sällan tvingas införliva sina åtagande för vilka de får relativ hög ersättning för utan att teckna aktier i nyemissionen.  Enligt 44 kap. 31§ andra stycket IL är ersättningen skattepliktig i inkomstslaget kapital som beskattas med en statlig skatt om 30 procent.

I spåren av finanskrisen har under de senaste åren genomförts flertal större nyemissioner, bland annat för att rädda företag som har gjort stora förluster. Det har blivit vanligt att fysiska personer vid nyemissioner ställer upp som garanter och får ersättningar för sina garantiåtaganden i form av garantiprovision. Garanter i nyemissioner berättigas ersättning för sina garantiåtaganden i form av garantiprovision som överstiger marknadsräntor.  Garantiprovisionerna uppgår normalt till 5-6 procent av det garanterade beloppet men kan i vissa uppgå till upp till 12 procent. Ett relativt stort intresse vid många nyemissioner gjort att garanter sällan tvingas införliva sina åtagande för vilka de får relativ hög ersättning för utan att teckna aktier i nyemissionen.  Enligt 44 kap. 31§ andra stycket IL är ersättningen skattepliktig i inkomstslaget kapital som beskattas med en statlig skatt om 30 procent.

Uppsatsen handlar om den ekonomiska brottsligheten i näringslivet med fokus på penningtvätt. Syftet med uppsatsen är att redogöra för de senaste årens kamp mot ekonomisk brottslighet och penningtvätt genom myndigheternas samverkan, lagstiftning samt effektivare arbetssätt och metoder.Förutom att studera lagstiftningen på området har vi även utfört en empirisk undersökning av företagare som berörs av lagstiftningen. Genom intervjuer har vi fått en insikt i hur lagstiftningen fungerar i verkligheten.Ekonomisk brottslighet är ett samlingsbegrepp för ett antal olika typer av brottskategorier som t.ex. skattebrott, bokföringsbrott och insiderbrott. Ekobrott är svåra att upptäcka och de kostar samhället mycket pengar.

Uppsatsen handlar om den ekonomiska brottsligheten i näringslivet med fokus på penningtvätt. Syftet med uppsatsen är att redogöra för de senaste årens kamp mot ekonomisk brottslighet och penningtvätt genom myndigheternas samverkan, lagstiftning samt effektivare arbetssätt och metoder.Förutom att studera lagstiftningen på området har vi även utfört en empirisk undersökning av företagare som berörs av lagstiftningen. Genom intervjuer har vi fått en insikt i hur lagstiftningen fungerar i verkligheten.Ekonomisk brottslighet är ett samlingsbegrepp för ett antal olika typer av brottskategorier som t.ex. skattebrott, bokföringsbrott och insiderbrott. Ekobrott är svåra att upptäcka och de kostar samhället mycket pengar.