Pedagogers uppfattningar om och förhållningssätt gentemot barn i behov av särskilt stöd i förskolan
Syftet med arbetet var att undersöka fem pedagogers beredskap att ta emot och arbeta med barn i behov av särskilt stöd med speciell inriktning mot autism i förskolan, liksom hur pedagogerna förhöll sig till kunskap och material för att stötta dessa barn på bästa sätt. För att få fram konkret fakta kring autism, barnsyn och arbetssätt har jag använt mig av litteratur som var relevant för dessa ämnen. Det som huvudsakligen kom fram i litteraturgenomgången var vad autism är, diagnostisering, vikten av kommunikation för barn i behov av särskilt stöd och att se dessa barn som individer, men även resurser och arbetssätt. Som metod valde jag att genomföra en kvalitativt inriktad undersökning och använde mig då av kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att pedagogerna har olika uppfattningar om både extra utbilningar och användandet av hjälpmedel. Däremot menar flera att pedagogens förhållningssätt speglar dennes syn på barn i behov av särskilt stöd. Vidare visar intervjuerna att diagnosen autism är ovanlig i förskolan och att det inte finns några konkreta sätt att arbeta med barn som har autism. En slutsats jag drog var att det är svårt att arbeta i förebyggande syfte för att ta emot barn i behov av särskilt stöd och att pedagogens förhållningssätt är det viktigaste hjälpmedlet en pedagog har.