Orsaker till varför första linjens chefer inom offentlig sjukvård överväger att lämna sin chefsposition
En kvalitativ fallstudie med utgångspunkt i krav-kontroll-stödmodellen
First line managersPublic health careDemandControlSupport and stressFörsta linjens cheferOffentlig sjukvårdKravKontrollStöd och stress
Statistik visar att ungefär en fjärdedel av chefer inom offentlig sektor lämnar sin befattning inom två år samt 40 procent inom fyra år. Det föreligger ett ekonomiskt problem då personalomsättning är kostsamt på flertalet sätt. Stressnivån som första linjens chefer upplever påverkar det psykiska välbefinnandet och påvisar därmed att det föreligger ett psykosocialt problem. Det är av allmän kännedom att första linjens chefer upplever svårigheter med att balansera krav från chefer och ledning med krav från medarbetare. Tidigare forskning påvisar att kontroll och stöd är viktiga faktorer för att upprätthålla en psykosocial arbetsmiljö. Karasek och Theorell utvecklade krav-kontroll-stödmodellen under 1970-talet och modellen har främst tillämpats i stressforskning.Uppsatsens syfte är att öka förståelsen till vilken inverkan krav, kontroll och stöd har på första linjens chefers beslut att lämna sin befattning inom offentlig sjukvård. Studien baseras på sex stycken kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer med första linjens chefer. Intervjufrågorna utgår från krav-kontroll-stödmodellen och det insamlade intervjumaterialet har analyserats samt tolkats utifrån en kvalitativ innehållsanalys.Uppsatsens resultat visar att endast två av sex första linjens chefer haft funderingar på att lämna sin chefsposition. Respondenterna har påvisat betydelsen av andra faktorer utöver krav, kontroll och stöd såsom utvecklingsmöjligheter och att finna en balans mellan arbetsliv och privatliv. Samtliga respondenter hävdar dock att krav, kontroll och stöd är viktiga för deras roll som första linjens chef. Flertalet upplever höga krav i arbetslivet, hög kontroll över arbetssituationen samt stöd i arbetsliv såväl som privatliv. Utifrån intervjumaterialet kan vi konstatera att upplevt stöd i privatlivet är av större betydelse än stöd i arbetslivet.