"Oroliga barn har vi ju ganska gott om och de stör ju undervisningen"
Syftet med följande studie är att belysa hur elever kategoriseras i samtal om lärares professionella verksamhet och vad detta kan betyda för det specialpedagogiska fältet. Arbetet visar på hur lärare i samtal om arbetsplanering kategoriserar elever för att göra sitt arbete begripligt. Jag har fått tillgång till ett intervjumaterial som har gjorts delvis i ett annat syfte och anser att jag har fått ett material som i avseendet kategorisering påminner om naturligt tal. Jag har tagit mina teoretiska utgångspunkter från Foucaults tankar om styrningsrationalitet, normalitet, och disciplinär makt. Föreställningen att kategorier lagrar en stor del av mänsklig kunskap men är situerade i särskilda praktiker har haft betydelse för mitt arbete. Resultaten har jag fått fram genom diskursanalys som bygger på analys av talad text i transkriberad form för att hitta mönster i kategorier som redan finns. Några sätt att kategorisera framträder och de är diagnoser, könsrelaterad, kategorisering utifrån kunskapsnivå, kategorisering av större grupper, andra svårigheter som elever beskrivs utifrån och koncentrationsstörningar. De dominerande grupperna av kategorisering är kategorisering efter grupptillhörighet och andra svårigheter som elever beskrivs utifrån. Anmärkningsvärt är att lärare inte använder diagnoser i samma utsträckning som övriga kategoriseringar. Den institutionella diskursen är den dominerande, alltså den som handlar om hur arbetet på skolan bäst ska organiseras.