Organdonation
en intervjustudie om vårdpersonals erfarenheter av hur de stödjer och hjälper anhöriga att ta beslut om organdonation.
Idag transplanteras med framgång bl.a. hjärta, lungor, njurar och lever. Behovet av organ ökar men tillgången minskar. Det finns många olika sätt att göra sin vilja känd om sin inställning till organdonation. Om den avlidnes vilja inte är känd är det anhöriga som måste ta beslutet om organdonation. Att mista en närstående plötsligt och oväntat är i många fall förenat med ett chocktillstånd. Att i det tillståndet bli tillfrågad av en läkare om tillåtelse att ta den avlidnes organ, kan medföra både skuldkänslor och ångest, speciellt eftersom beslutet tas under tidspress och psykisk stress. Syftet med denna kvalitativa studie var att genom intervjuer beskriva vårdpersonals erfarenheter av hur de stödjer och hjälper anhöriga vid beslut om organdonation. I studien används Watson som teoretisk referensram, Watson har en syn på människor som passar bra att använda sig av när en människa står inför en stor förändring. Intervjuerna analyserades med hjälp av Burnards analysmetod. I resultatet förekommer det att information till anhöriga är mycket viktigt. Informationen skall vara lättförståelig, upprepad och tydlig. Det är till en början viktigt att de anhöriga förstår vad hjärndöd innebär, det är en förutsättning för att kunna gå vidare. Det är också viktigt att anhöriga får ta farväl av den avlidne, det underlättar förståelsen att den närstående är död. I många fall är det kaotiskt för de anhöriga och då spelar vårdpersonalen en viktig roll att ge de anhöriga stöd och hjälp. Den vårdpersonal som intervjuats menar att det är deras erfarenhet som gör att de på ett bra och effektivt sätt kan ge de anhöriga stöd och hjälp.