Oordning i dragskåpen?
Lärares strategier för bedömning av kemilaborationer
Studien syftade till att kartlägga lärares strategier för att bedöma elevers laborativa förmåga i kemi på gymnasiet samt vad valen av strategier grundar sig i. Detta kartlades genom kvalitativa intervjuer med sju verksamma kemilärare på fyra olika skolor. Utgångspunkten för den kvalitativa analysen var ett ramfaktorteoretiskt perspektiv som syftade till att uppmärksamma hur olika ramfaktorer påverkar lärarnas val av bedömningsmetod. Det naturvetenskapliga arbetssättet kommer att ytterligare utgöra en ram för studien, då styrdokument, vilket är en ramfaktor, beskriver att detta arbetssätt ska genomsyra undervisningen på det naturvetenskapliga programmet. Resultatet visar att de intervjuade lärarna i hög grad använder sig av laborationsrapporter för att bedöma elevernas laborativa förmågor. Valet av bedömningsstrategi baseras på en tolkning av ämnesplanen som inte tydligt fokuserar på en bedömning av elevernas praktiska förmågor. Fokus läggs i stället på förmågorna tolkning och utvärdering av resultat, vilket lärarna i hög grad anser sig se i rapporterna. Valet av bedömningsmetod påverkas av tidsramen samt gruppstorleken, där stora elevgrupper och ofta snäv tidsram försvårar bedömningen av elevers laborativa arbete. Lärarna motiverar även valet med en ovilja att störa elevernas arbetsgång med sin närvaro under passen, varpå en bedömning i huvudsak sker efter laborationerna. Lärarna syftar i hög utsträckning till att skapa en lärandeprocess där elevens utveckling står i fokus, såväl teoretiskt som praktiskt, varpå bedömning av formativ karaktär prioriteras. Denna formativa arbetsgång vittnar om att lärare snarare syftar till att utveckla elevers praktiska förmågor än att bedöma dessa för ett betyg. Valet av rapporter kan dessutom ses som att lärare bedömer förståelsen för det naturvetenskapliga arbetssättet samt teori, snarare än elevernas praktiska laborativa färdigheter.