Nomadskolans utveckling mot sameskola
utredning, beslut och förändring 1957-1962
Under snart 400 år har samerna fått speciell undervisning från staten. Först handlade undervisningen om att föra in folket i det svenska samhället. De skulle lära sig att läsa och skriva på svenska och övergå till majoritetsbefolkningens "rätta" religion. Vid sekelskiftet 1900 hade synsättet ändrats. Samerna skulle nu bevaras och segregeras, "lapp skulle vara lapp" och inte beblanda sig med det civiliserade samhället. Idag verkar sameskolan för att bevara den samiska kulturen och identiteten på samernas egna villkor, samtidigt som undervisningen är likvärdig den i den allmänna skolan. Uppsatsen behandlar utvecklingen av nomadskolan under perioden 1957-1962. Syftet är att närmare studera 1957 års nomadskolutredning förändringsförslag. Den beslutsfattande processen och debatten i riksdagen skall även behandlas, liksom vilka förändringsförslag som slutligen genomfördes och hur dessa märks i följande styrdokument. Nomadskolutredningens främsta förändringsförslag var att göra nomadskolan frivillig, tillgänglig för alla samer samt likvärdig, men ändå inte identisk, med den reguljära skolan. Vidare skulle enhetsskolan införas och högstadieundervisning rekommenderades bli centraliserad till två samegruppshögstadier. Förslag om decentralisering av ledningen framlades även. Den politiska debatten kring nomadskolans förändring blev intensiv och åsikterna delade sig i de flesta fall efter partifärg. Resultatet innebar att utredningens förslag följdes till viss del. Beträffande högstadiet beslutades dock att en enda helt samisk högstadieskola skulle uppbyggas. Samtidigt avslogs förslagen om decentraliserad styrning.