Nio små Pajalapojkar åkte till Luleå för att shoppa, en ville stanna kvar sen var de bara åtta?
Syftet med denna studie var att undersöka hur strukturella och sociokulturella faktorer i samhället inverkar på människors val och handling i glesbygd. Detta har skett med fokus på utflyttning, återvandring samt attityder och värderingar gentemot samhället. Utgångspunkten var baserad på en fallstudie av en utvald årskull i Pajala kommun födda 1969. En kohortanalys utfördes i syfte att följa den utvalda gruppens utflyttning från hemorten mellan åren 1969-2004, parallellt gjordes även en kohortanalys på en årskull födda fem år tidigare för att kunna se eventuella förändringar i utflyttningsmönster. Utöver detta skickades en enkät ut till en urvalsgrupp bestående av 60 personer. Denna enkät användes framför allt i deskriptivt syfte för att utröna eventuella flyttmönster etc. I övrigt är denna studie främst av kvalitativ karaktär då den i huvudsak bygger på intervjuer med 6 personer bosatta i Pajala, Luleå samt Stockholm. Dessa är alla tidigare Pajalabor som är, eller har varit utflyttade från hemorten. Resultatet visade att majoriteten av de utflyttade valde att lämna Pajala på grund av hemkommunens bristande utbildningsmöjligheter. Samhällets allt högre krav på utbildning leder i kombination med hårdare arbetsmarknadsregler och en generell arbetsbrist till att glesbygdens ungdomar inte har något val. Antingen flyttar de frivilligt eller så blir de på sikt tvingade av strukturens begränsningar. Efter en längre tid på annan ort försvåras återvandringsmöjligheterna i och med familjebildning, arbete och sociala kontakter bidrar till en hårdare förankring och en återflytt blir allt mer avlägsen. De som trots allt väljer att återvända är enligt resultatet intresserade av faktorer bortom strukturella begränsningar som till exempel natur och trygghet.