Movement pattern and habitat use of female grass snake (Natrix natrix) in a semi-urban environment
Rörelsemönster och habitatanvändning hos ormar är ett område där relativt lite forskning har gjorts trots tecken på minskande populationer på flera platser i världen. Snoken (Natrix natrix) är en vanligt förekommande orm i Sverige som tycks vara på nedgång, troligen på grund av en sämre tillgång på äggläggningsplatser. Vanliga äggläggningsplatser i Sverige utgörs av gödselstackar och komposter vilka ger den stabila temperatur som äggen behöver. Dessa har dock blivit både färre och mer svårtillgängliga under det senaste århundradet. Huvudsyftet med denna studie var att undersöka vilka äggläggningsplatser som används i ett område där gödselstackar saknas och hur anpassningsbara snokhonor är till nya områden. Detta gjordes genom att jämföra rörelsemönster och habitatanvändning mellan individer som känner till området och individer som inte gör det. Tre snokhonor flyttades från en population utanför Uppsala till en population på Djurgården, Stockholm och spårades dagligen tillsammans med tre individer från den lokala populationen under 25 dagar med hjälp av externa radiosändare. Studier på snokens rörelsemönster och habitatanvändning har inte genomförts i Sverige på 30 år och mer kunskap behövs om arten för att bättre kunna skydda den. Inga ägg kunde lokaliseras men värmen från ett pumphus kan tänkas ge de nödvändiga förutsättningarna. De förflyttade snokhonorna från Uppsala visade tecken på att inte anpassa sig till den nya lokalen genom en högre aktivitetsgrad samt ovilja att nyttja främmande habitattyper jämfört med de lokala individerna. Dessa resultat bör dock tolkas försiktigt på grund av det lilla antalet individer samt den begränsade studieperioden. Varken ljus eller temperatur var bra förklaringsfaktorer för aktiviteten hos snokarna men indikationer på att de är mer aktiva inom ett temperaturspann mellan 20-25°C observerades. De främsta habitaten som användes av snokarna var vassbälten samt oklippta gräsmarker som tack vare sin strukturella komplexitet skapar en blandning av solbelysta och skuggiga områden där snoken effektivt kan uppnå en bra kroppstemperatur. För den framtida förvaltningen av arten krävs att mer information insamlas under en längre tid. Inventeringar och ökad kunskap om äggläggningen behövs innan man kan börja göra upp planer på om och hur snoken bör skyddas.