Miljöskadestånd

Rätten att kunna kräva ersättning när någon drabbats av skada eller olägenhet från en verksamhet, oberoende av uppsåt eller vårdslöshet, är viktig och har tillämpats länge, långt innan regler om immissioner blev lagstadgade. Lika länge har dock en viktig och svårtillämpad undantagsregel funnits. Regeln, som undantar skador som är orts- eller allmänvanliga, har tillämpats sedan första jordabalksförslaget kom år 1909. Syftet med denna uppsats har varit att studera detta undantag närmare och se hur det sett ut och tillämpats genom åren fram till idag. Vad uttalas egentligen om orten, vad är allmänvanligt och hur mycket ska någon skäligen behöva tåla? För att besvara dessa frågor har jag använt mig av en rättsdogmatisk metod där jag nästan uteslutande använt mig av praxis och förarbeten. Trots vissa formella skillnader i utformningen av regeln har jag kommit fram till att det funnits flera gemensamma uppfattningar om hur regeln ska tillämpas, och motiven till regeln som fanns förr är i stort desamma idag. Hur regeln ska tillämpas har först klarnat sedan regeln första gången blev lagstadgad. Om möjligheterna till skadestånd har jag kommit fram till att dessa, trots denna undantagsregel och tack vare flera lagändringar, i stort har förbättrats sedan Miljöskadelagen trädde i kraft, särskilt när den slutliga så kallade skälighetsbedömningen ska göras.

Senaste sökningar:

© 2024 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta