Mikrolån i en migrationskontext, Hur medier i Sverige och andra svenska aktörer talar om mikrolån jämfört med traditionellt bistånd
Denna uppsats undersöker samtalet om de mikrolån som dykt upp som fenomen under de senaste åren. Kan dessa på ett bättre sätt bekämpa fattigdom än det traditionella biståndet? Detta utreds genom en litteraturstudie, där material används från statlig utredning, nyhetsmedia (tidningar) och organisationers egna publikationer.
Uppsatsen visar att den generella meningen i de texter som undersöks är att mikrolån kan bekämpa fattigdom på ett annat sätt än vad traditionellt bistånd har kunnat. Traditionellt bistånd visar upp ett antal problem såsom risk för korruption, att det kan skapa passivitet och att det inte verkar bekämpa fattigdom på ett effektivt sätt. I de texter som uppsatsen undersöker beskrivs mikrolån som ett nytt och möjligen bättre sätt än traditionellt bistånd.
Uppsatsen synliggör också hur fattigdom och migration hänger ihop. Då människor får möjlighet att skapa möjligheter till försörjning kan det också bli möjligt för dem att stanna kvar, istället för att tvingas flytta för att öka sin levnadsstandard. Kanske kan mikrolån därmed också minska påtvingad migration?
De texter som undersöks i uppsatsen visar också att mikrolån har en mörk baksida i form av ett socialt tryck som uppstår när lånen ska betalas tillbaka. Det är heller inte entydigt att mikrolån verkligen bidrar till ekonomiskt välstånd. Mikrolån är inte den ultimata lösningen för att bekämpa fattigdom men ett viktigt verktyg bland flera för att skapa möjligheter för människor att skapa sig ett bra liv.