Metoder för att mäta galtlukt
Skatol och androstenon är två ämnen som lagras i fett hos okastrerade hangrisar. Dessa orsakar en obehaglig odör, galtlukt, när köttet från grisarna hettas upp. I Sverige kastreras därför alla smågaltar några dagar efter födseln. Detta sker rutinmässigt utan bedövning, vilket innebär lidande för ett stort antal djur. Ett alternativ till kastration av kultingarna är att sortera bort slaktkroppar med mycket lukt. För detta behövs en snabb, enkel och objektiv mätmetod som kan användas på bandet i slakterier. En annan tillämpning på mätmetoderna är forskning för till exempel genetisk selektion. En mätmetod som ska användas för detta behöver istället vara noggrann.
Många mätmetoder har utvecklats för att mäta androstenon och skatol. Då skatol och androstenon inte är närbesläktade passar olika metoder olika bra för att mäta ämnena. Den elektriska näsan kombinerar androstenon- och skatolhalt och presenterar resultatet i skatolekvivalenter. Immunologiska metoder har hög sensitivitet och specificitet men kräver tillgång till laboratorium och mätningarna tar ofta lång tid att genomföra. Högupplösande vätskekromatografi, HPLC, är en kromatografisk teknik som har utveckats från att vara en ganska tidsödande metod för att mäta bara skatol och indol till att bli relativt snabb och passa även för mätningar av androstenon. Idag används en kulörmätande metod för att mäta skatolhalten i galtarnas fett på danska slakterier. Förhoppningsvis kommer Sverige att använda en annan lösning på problemet med galtlukt än kastrering utan bedövning. Kanske kan det åstadkommas med hjälp av en bra mätmetod men det är troligare att lösningen ligger i metoder som immunokastration eller genetisk selektion.