Mening i arbetet för kuratorer inom psykiatrin
Undersökningens syfte var att undersöka hur kuratorer inom psykiatrin finner ochbevarar mening i arbetet samt betydelsen av att uppleva mening i arbetet. Enkvalitativ forskningsmetod tillämpades och semistrukturerade intervjuer med totaltåtta kuratorer utfördes vid olika psykiatriska mottagningar och avdelningar i ensvensk storstad med tillhörande kranskommuner. Begreppet mening hämtades frånViktor Frankls logoterapeutiska teori och intervjumaterialet meningskoncentreradesför att sedan analyseras med hjälp av Frankls teori. Resultatet visade på attbegreppet mening var ett stort och abstrakt begrepp för informanterna, innehållandeolika slags meningar och dimensioner. Mening uppfattades vara ständigt närvarandei deras arbete, och som något individuellt och samtidigt allmänmänskligt. Kuratorernainom psykiatrin talade även om mening på en mer konkret nivå i arbetetdå de fann mening både i patientarbetet och i rollen som kurator. I patientarbetetfann kuratorerna mening i rollen som hjälpare genom att göra skillnad och seförändring hos människor. I kuratorsrollen fann de mening genom innehavandet avett stimulerande arbete, genom att fylla en funktion, genom upplevelsen av frihet iarbetet samt genom att arbetet motiveras med lön. Faktorer som hjälpte kuratorernaatt bevara mening i sitt arbete var arbetsmiljön med arbetskamrater och ett gottledarskap, genom att känna mening och tillfredsställelse utanför arbetet, genomegen inställning och förhållningssätt till svårigheter samt genom utbildning ochutveckling. Mening i arbetet var av särskilt stor betydelse för kuratorer inom psykiatrindå de beskrev sitt arbete som utmanande. Mening i arbetet var en förutsättningför och ett måste i kuratorernas arbete då de såg det som intimt sammankopplatmed yrket i sig och då avsaknaden av mening hade inneburit att de byttarbetsplats eller riskerat utbrändhet. Utifrån att mening var avgörande för kuratorernaoch det faktum att socionomens yrkesroll utgår ifrån ett helhetsperspektivdras slutsatsen att det existentiella perspektivet på människan är något som bordeintegreras i en socionomutbildning.