Media i konflikter
den andra fronten
Ett livligt debatterat ämne är huruvida det var på grund av media som USA förlorade Vietnamkriget. Denna diskussion har skapat ett förhållningssätt mellan försvarsmakter och media världen över. Ett förhållande där journalisterna hävdar att medborgarna har rätt att veta och militären hävdar att soldaten har rätt att leva. Vidare tar de stora världsledarna stora mått och steg i syfte att säkerställa att hemmaopinionen är positivt inställd till deras gärningar. När Saddam Hussein planerade att anfalla Kuwait och i dennes bedömning av omvärldens reaktion, lägger han stor vikt vid hur eventuella intervenerande nationers hemmaopinion skulle inverka på deras deltagande. Mitt syfte med detta arbete är att studera mediarapporteringen i två konflikter, Vietnamkriget och Gulkriget, diskutera kring frågeställningen om vilken påverkan medias rapporteringskaraktär hade på den amerikanska hemmaopinionen i samband med dessa två konflikter. Under arbetets gång kommer jag att använda mig Westley och MacLeans kommunikationsteori samt Daniel C Hallin teori avseende rapporteringssfärer för att studera tre variabler: Presidentpåverkan, TV-påverkan och slutligen Journalistpåverkan. I de båda fallstudierna hittar man likheter och olikheter. Tillvägagångssätten har varit olika men inte sällan har liknande resultat uppnåtts. Skillnaden är egentligen graden av beredskap inför hanteringen av medieuppgiften. I Vietnamkriget är den något trevande hanteringen i del framgångsrik men kan inte mäta sig med den grad av framgång som koalitionens mediehantering uppvisade. Två fundamentalt grundläggande beteenden kan identifieras. Mediehanteringen under Vietnamkriget är att anse som reaktiv i sin hantering samtidigt som densamma under Gulfkriget var att anse som proaktiv. Denna skillnad resulterar i att opinionen på den egna arenan under Gulfkriget blir långt mer hanterbar och generellt mycket mer positiv inställd. Rapporteringskaraktären har en stor inverkan på opinionsbildningen. Där den militärpolitiska intressenten har absolut mest att förlora på en ofördelaktig rapporteringskaraktär. Analysen om journalistpåverkan under Vietnamkriget styrker otvivelaktigt detta. Av de två fallstudierna är resultatet av en förändrad rapporteringskaraktär tydligast här.