Med 4.PzDiv genom Stalinlinjen
en fallstudie i syfte att undersöka de tyska framgångsfaktorerna under inledningen av Operation Barbarossa
Efter det Första Världskriget ville tyskarna undvika ett nytt ?skyttegravskrig?. En ledningsfilosofi infördes som tillät, och uppmanade, underställda till eget ansvarstagande och självständighet. Behovet av större taktisk rörlighet påskyndade motoriseringen och mekaniseringen av Reichswehr. Var det den vunna flexibiliteten och ökningen av tempot som var de viktigaste framgångsfaktorerna bakom de inledande operativa och taktiska framgångarna i kriget? Utnyttjades flexibiliteten och tempot på taktisk nivå på samma sätt under offensiv och defensiv strid? Syftet med denna uppsats är att försöka hitta och definiera de viktigaste framgångsfaktorerna, för att se hur dessa påverkade den taktiska nivån i krigföringen. Utgångspunkten är att flexibiliteten i ledningsfilosofin, och möjligheten att hålla ett högt tempo i striden var avgörande för de inledande tyska framgångarna. I analysen visar uppsatsen betydelsen av flexibilitet och tempo, och vad det innebär för både överordnade och underställda chefer. Uppsatsen innehåller en avslutningsvis en diskussionsdel där slutsatserna från fallstudien bl. a. belyses i förhållande till den svenska försvarsmakten 2002. Här diskuteras erfarenheterna och de ytterligare frågor som uppstår med anledning av studiens resultat, och förslag på ytterligare forskning i ämnet ges.