Maorierna och marken

Denna C-uppsats handlar om den brittiska kolonisationen av Nya Zeeland och hur det maoriska samhället till följd av detta förändrades drastiskt. Mitt syfte är att belysa hur den brittiska kolonisationen av Nya Zeeland berövat maorierna deras mark och vilka konsekvenser det fått för maorisk samhällsutveckling. Frågeställningen är: Hur har förlusten av marken påverkat den maoriska samhällsutvecklingen? Kan markkonflikterna mellan maorier och pakhea lösas? Finns det någon framtid för maorierna på Nya Zeeland? Den brittiska kolonisationen av Nya Zeeland berodde dels på imperialistisk tävlan om att lägga under sig nya territorium, men det nya landet fungerade även som en säkerhetsventil för Englands befolkning som ökade kraftigt under 1800-talet. Det industrialiserade och kapitalistiska samhället hungrade efter utländska marknader, råvaror, billig arbetskraft och lönsam jord. Den maoriska identiteten skapades i och med européernas ankomst. Före det fanns det inte någon gemensam kulturell bas eller nationella likheter att tala om mellan de olika stammarna. Ordet maori betyder vanlig och användes inte av maorierna för att beteckna sig själva, istället använde de sig av namnet på sin stam. Varje stam hade sin maoriska identitet som var kopplad till det territorium de levde på, dess historia och geografiska karaktär. I det maoriska samhället tillhörde marken inte den enskilde individen utan ägdes gemensamt. Det kooperativa ägandet styrdes av tapu som reglerade hur de gemensamma tillgångarna fick nyttjas. Dessa förordningar omfattade också den andliga länken mellan stammen och marken. Det kooperativa ägandet innebar att en enskild individ inte hade rätt att sälja sin andel, vilket kom i konflikt med den europeiska synen på privat äganderätt genom köp och inte genom bruk av marken. Under 1800-talet tillkom en rad nya marklagar, som alla hade samma syfte ? att lägga beslag på mer mark för kolonisatörernas räkning. Genom Native Land Act, 1862, undanröjdes det kollektiva ägandet inom stammen, som varit det största hindret för uppköp av maorisk mark. Maorierna förlorade nästa all sin mark genom att den konfiskerades av staten, köptes av brittiska kronan eller genom beslut i Maori Land Court, som utövade brittisk lag. När det gäller kolonisationens påverkan på det maoriska samhället blir det tydligt att majoritetsbefolkningens privata ägande av marken har kommit i konflikt med ursprungsbefolkningens möjligheter att fortsätta sina traditionella arbeten och sedvänjor. Det går att se framförallt två konsekvenser som alienationen från marken har inneburit för det maoriska samhället. För det första har förlusten av marken som den ekonomiska basen inneburit sämre välfärd, ekonomi och utveckling. För det andra har den sociala sammanhållningen inom familjen och stammen försämrats genom införandet av privat ägande och den påtvingade upplösningen av det kollektiva ägandet. Kanske kan den speciella status som maorierna åtnjuter genom etnisk kvotering i parlamentet bidra till varaktig konfliktlösning mellan maorier och pakhea. Samhällssystemet må än så länge bygga på västerländsk värdegrund och det brittiska rättssystemet, men i och med att begreppet bikulturalism har lyfts fram har man kommit en bit på vägen till att skapa ett mångkulturellt och jämbördigt samhälle där även den maoriska värdegrunden respekteras. Men det vore naivt att tro att denna omställning av människors sätt att tänka och värdera varandras kulturer ska löpa smidigt och smärtfritt. Om dessa förändringar innebär att de måste släppa ifrån sig mark, makt och prestige till förmån för maorierna torde motståndet vara stort bland många pakhea. Att hävda sina etniska rättigheter och därmed sätta moralisk press på storsamhället kan dock vara en framkomlig väg för maorierna. Maorierna har gjort anspråk på speciella rättigheter och självbestämmande som ligger utanför deras individuella rättigheter som medborgare i staten. Dessa anspråk på självbestämmande gör de utifrån uppfattningen att de en gång utgjort en suverän nation och till denna ursprungliga suveränitet kopplar de särskilda rättigheter i enlighet med maoriska traditioner. Tillkomsten av ILO-konvention nr. 169 och Waitangitribunalen är två viktiga faktorer som kan medverka till att ändra på det ojämlika förhållandet och göra att maorierna tillsist får makt att styra över sina egna tillgångar och därmed möjlighet till en framtid.

Senaste sökningar:

© 2024 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta