Manövertänkande - ett lämpligt vägval för ett nytt operativt markstridskoncept?
Sveriges försvarsmakt står inför en omfattande utmaning då ett operativt koncept baserat påmanövertänkande skall införas. Konceptet föder en ny begreppsapparat som vi inte tidigarekonfronterats med. Vad är det då som särskilt utmärker detta koncept jämfört med vårt tidigare? Viden första anblick kanske skiljaktigheterna i vårt taktiska uppträdande inte verkar så stora. Nuvarandetaktiska reglemente (AR II 1995) pekar redan i en riktning som åtminstone till viss del innehållerbrottstycken av ett manöverkrigföringskoncept. Under mina studier har jag kommit fram till attskillnaden snarast ligger på ett mentalt plan, d.v.s. sättet att förhålla sig till ett identifierat problemeller given uppgift. Det handlar här om att ha sådan förståelse för helheten att man endast invecklarsig i de strider som korresponderar mot det övergripande operativa målet. Denna nödvändigaförståelse kräver därför en mentalitetsförändring inom FM, en förändring som måste genomförasovanifrån och nedåt. Jag har också styrkts i min uppfattning att manöverkrigföring i huvudsakgenomförs på operativ nivå och att manövertänkande med fördel kan och skall tillämpas på taktisknivå. Däremot skall inte den taktiska nivån brottas med de begrepp som omger konceptet. Metodiskaöverväganden gynnar inte den snabba beslutsprocess som konstituerar manöverkrigföring, där ettrelativt fienden högre operationstempo, skall leda till att vi kommer innanför hans beslutsprocess