Lönsamhet för småskalig slakt i Västra Götaland - En jämförelse mellan legoslakt med återtag och direktförsäljning till slakteri
I dagsläget finns det endast ca 30 småskaliga slakterier i Sverige. Orsaken till utvecklingenmot större och färre slakterier är minskad lönsamhet i branschen och en hårdnande konkurrensfrån importerat kött.För konsumenten blir det allt viktigare med närproducerat kött, men för uppfödarna är detfortfarande ekonomin och lönsamheten som är det viktiga. Närheten till slakteri ellerkonsument kommer i andra hand.Föremålet för vår studie är Gunnarsbo Gård i Svenljunga som ägs av Lollo Alling. GunnarsboGård har i dagsläget inget slakteri, men planerar en småskalig slakteriverksamhet. Enligtplanen ska uppfödare kunna hyra lokalerna och själva sköta slakt, styckning ochvidareförädling, eller hyra in professionella slaktare, styckare och charkuterister.Syftet med denna uppsats är att klargöra vilket av tre alternativ som är mest lönsamt: 1) attuppfödaren säljer djuren direkt till ett storskaligt slakteri, 2) att uppfödaren hyr lokaler avGunnarsbo Gård. Där sköts slakt, styckning och charkförädling, antingen av uppfödaren själveller med inhyrd arbetskraft, för att sedan lämna lokalerna och ta produkterna med sig, elleratt 3) Gunnarsbo Gård agerar inköpare och sköter slakt, styckning, förädling och försäljning.Genom att försöka besvara frågan hoppas vi att vår uppsats kan komma att ligga som grundför investeringsbeslut och vara en riktlinje, inte bara för Gunnarsbo Gård, utan även för andrasmåskaliga slakterier i framtiden.Uppsatsen bygger i huvudsak på primärdata från intervjuer, som jämförts med sekundärdata,som exempelvis tidigare uppsatser inom ämnet, tidningsartiklar, årsredovisningar,Internetkällor och priskataloger. Detta för att öka validiteten.När vi jämför de tre alternativen ser vi snabbt att de skiljer sig åt i vilket alternativ som harbäst lönsamhet. I Alternativ 1 får uppfödaren minsta möjliga intäkt, men det är en stadigintäkt från ett stabilt, i Scans fall multinationellt, företag. Uppfödaren tar inga risker och kanha uppfödandet som bisyssla till den ordinarie verksamheten, vad den än kan vara.I Alternativ 2 är det uppfödaren som tar på sig en del av riskerna, framför allt de som tillhörförsäljning och etablering på marknaden. Uppfödaren blir i detta alternativ rikligt belönadmed en betydande resultatökning även om försäljningen inte skulle nå riktigt ända fram. Fördet småskaliga slakteriet är inte Alternativ 2 att föredra, på grund av att täckningsbidraget harsvårt att täcka de höga samkostnaderna.I Alternativ 3 slipper uppfödaren den mesta risken, eftersom enda skillnaden mellanAlternativ 1 och 3 är vem uppfödaren säljer till, det storskaliga slakteriet eller GunnarsboGård. Den enda ökningen i risk för en uppfödare är att man inte längre arbetar med ett stort,etablerat eller multinationellt företag med den ekonomiska trygghet det innebär. Vi har utgåttfrån att en tioprocentig ökning av intäkterna för en uppfödare, jämfört med det storskaligaslakteriet, skulle vara nog för att övertyga uppfödare att börja sälja sina djur till detsmåskaliga slakteriet istället för till Scan. För det småskaliga slakteriet innebär Alternativ 3 enökad risk, eftersom man, förutom alla känsliga lönekostnader, dessutom har ett säljansvar.Resultatet för det småskaliga slakteriet ser mycket bra ut i alternativ 3, med hög räntabilitet påtotalt kapital redan vid normal kapacitet, vilket gör att slakteriet kan koncentrera sig påkärnverksamheten och inte behöver ha full beläggning.