Lek och ledarskap/Play and leadership
Resultatet visar, att det fanns en stor medvetenhet i intervjugruppen om lekens betydelse för den kognitiva utvecklingen. Detta var för mig en glädjande upptäckt. Vidare kom det fram att det pågick olika utvecklingsarbeten, inget var direkt kopplat till lek, men leken fanns hela tiden med i tankarna hos respondenterna. Kompetensutveckling, samtal och handledning var viktiga redskap för att utveckla verksamheterna. Samtliga respondenter menade att man kan använda lek som specialpedagogisk metod och att det gagnar alla barnen i gruppen. Det kom fram att man använde olika metoder för att få in leken i skolans värld. Gemensamt för alla var kompetensutveckling och pedagogiska samtal. På ett ställe använde man sig av handledning för att sprida kunskaper om lek. Respondenterna tyckte att miljön var tillfredsställande och att det berodde på de enskilda pedagogerna om barnen fick leka eller inte. Utemiljön på ett ställe var inte så bra, men det pågick ett projekt för att förbättra den. Jag tycker att min undersökning genomsyrades av en positiv anda bland rektorerna till förbättringar och inställningen bland samtliga respondenter var att lek och lärande hör ihop, helt i enighet med Winnicots teori. Alla specialpedagogerna använde sig av lek och hade ett lekfullt sätt i sitt arbete med eleverna. Resultatet kan också kopplas till det salutogena synsättet Antonovskys teori. Alla i undersökningen strävade efter att samtliga skulle uppleva tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull, i barngrupperna och i personalgrupperna. Antonovsky (1991) beskriver att social inlärningsteori och kognitiv beteendeterapi har en del gemensamt med salutogenes och Kasam.