Lärande i ömsesidiga möten
Möten mellan elev och personal i en specialskola
Syftet med denna studie var att få djupare förståelse av det ömsesidiga samspelet mellan elever med synnedsättning i kombination med flera andra funktionsnedsättningar och personal på en specialskola. Genom intervjuer ville vi undersöka hur personal på en specialskola beskrev ömsesidiga möten och hur det är kopplat till lärande. Resultatet visade på några viktiga förhållanden som var kännetecknande från intervjuerna. Det vi lyfter fram är känslomässig lyhördhet mellan elev och personal, som innebär att man är inkännande och svarar på initiativ och samspel genom att bekräfta med ord och handling. Följsam turtagning, som medför att samspelet upprepas och förnyas genom en ständig förändring. Samarbete med nätverk runt eleven som tydliggör hur kunskapsutveckling och omsorgstagande kompletterar varandra. De båda delarna stödjer all utveckling mellan parterna. Slutsatser som kan dras är att medvetandegöra omgivningen på förhållanden som är förutsättningar för dialogiskt samspel i lärande i pedagogiska möten och lärande i omsorgstagande möten. Detta utvecklar möjlighet till ömsesidiga möten, som sen upprätthålls av att det finns en pedagogisk insikt av omgivningen och ett öppet förhållningssätt.