Sök:

Kvalitet och skador i tallungskog efter röjning vid olika stubbhöjder


Toppröjning är en röjningsmetod där man kapar röjstammarna högre upp på stammen än vad man gör vid konventionell röjning. Metoden kan erbjuda ett alternativ till konventionell röjning, med flera fördelar. Efter att man har utfört en toppröjning är det tänkt att röjstammarna ska fortsätta leva under en period och växa längs med huvudstammarna för att dana deras kvalitet och fungera som viltfoder för att minska betning på huvudstammar. Det är viktigt att röjstammarna inte växer ikapp huvudstammarna och att de dör innan en första gallring. Att kapa stammar på en högre nivå ger färre hinder, bättre sikt och mindre diameter vid kapstället. Syftet med den här studien var att jämföra effekten av olika röjningsmetoder med avseende på yttre kvalitetsegenskaper och skador på tall (Pinus sylvestris). Huvudfrågorna berörde om toppröjning gav en bättre kvalitet på huvudstammar av tall än konventionell röjning och ingen röjning, om toppröjningar på olika höjd över mark gav olika resultat, om toppröjning kunde minska andelen skadade huvudstammar och om röjstammarna riskerade att växa ikapp huvudstammarna där toppröjning hade använts. Försöket anlades våren 2002 i norra Sverige på en naturligt föryngrad tallmark. Fyra olika behandlingar utfördes i fyra block (blockningsfaktor var grundyta): Toppröjning på 70 % av huvudstammarnas medelhöjd, toppröjning på 50 % av huvudstammarnas medelhöjd, konventionell röjning strax ovan markytan och ingen röjning. Skador och kvalitetsvariabler inventerades sex gånger mellan 2002 och 2011. Toppröjning visade en signifikant tunnare ?grövsta gren upp till 2 meters höjd? 2007 och 2011 och en signifikant högre ?höjd-/diameterkvot? 2007 än den konventionella röjningen. Toppröjning på 70 % av huvudstammarnas medelhöjd visade en signifikant högre ?höjd till grönkrongräns? 2011 än den konventionella röjningen. Behandlingen ?ingen röjning? visade nästan alltid statistiskt signifikant bättre kvalitet (läs: mindre brösthöjdsdiameter, mindre grendiameter, mindre avsmalning, lägre höjd till grönkrongräns o.s.v.) än ?konventionell röjning? medan skillnaderna mellan ?ingen röjning? och toppröjningarna inte alltid var statistiskt signifikanta. Mortaliteten var låg bland huvudstammarna (< 3,1 %) och visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan behandlingarna. Det fanns ingen statistisk signifikant skillnad mellan behandlingarna avseende mortalitet hos bi-/röjstammarna heller där mortaliteten varierade mellan 14,4 och 33,5 %. Höjdskillnaden mellan huvudstammar och röjstammar var signifikant i de båda toppröjningarna och ökade med tiden vilket indikerar att röjstammarna inte kommer växa ikapp huvudstammarna. Toppröjningarna visade ingen signifikant skillnad i andel älgbetade och skadade huvudstammar jämfört med den konvetionella röjningen. Andelen döda huvudstammar var väldigt låg hos alla behandlingarna (< 3,2 %). Toppröjningarna skiljde sig inte signifikant från varandra för någon testad variabel. Nyckelord: avsmalning, grönkrongräns, kvistdiameter, mortalitet, tall, toppröjning, ungskog, älgskador.

Författare

Daniel Timblad

Lärosäte och institution

SLU/Dept. of Forest Ecology and Management

Nivå:

"Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå". Självständigt arbete (examensarbete) om 30 högskolepoäng utfört för att erhålla yrkesexamen på avancerad nivå.

Läs mer..