Krisens skugga och sorgens ansikte
lärare, elev och anhörig
Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur elever, men även lärare kan bli hjälpta vid en krisartad situation och ta reda på hur krisplaner används i praktiken. Den första delen av bakgrunden ger en insikt i hur Du eller jag som medmänniska kan hjälpa personer i kris. Den senare delen bakgrunden beskriver hur personalen på en skola kan agera när en kris inträffar. Vi tycker att det är viktigt att ha en förståelse inom ämnet kris och sorgarbete för att kunna hjälpa en person på bästa sätt. Vi tycker även det är viktigt att ta reda på skolans insats när det inträffar en kris. För att få en djupare inblick i hur man på skolorna arbetar med kris intervjuade vi två skolkuratorer, två lärare samt en skolpräst. Utöver det så intervjuade vi en representant från föreningen SuicidPrevention och Efterlevandes stöd [SPES] för att få ett bredare perspektiv. Efter att vi har skrivit den här uppsatsen har vi kommit fram till att en kris är oberoende och individuell. Med oberoende menar vi att en kris är allt ifrån Tsunamikatastrofen i Thailand till att det lilla barnet som har tappat bort sin favoritnalle. Med individuell ser vi till ålder, kön, social tillhörighet, tidigare erfarenheter av kris och sorgarbete. Vi har även kommit fram till att det finns en väldigt stor samstämmighet både i litteraturen som vi använt oss av och med vad vi fick fram av intervjuerna. Detta tror vi beror på att all fakta bygger på verkliga händelser och dessa har gett erfarenheter om hur personer på bästa sätt bör agera vid en inträffad kris.