Kontaktmannaskap
en studie om arbetssättet kontaktmannaskapets lämplighet för utsedd kontaktman och för den yngre demenssjuke människan inom särskilt boende.
Syftet med denna uppsats är att genom en kvalitativ studie i intervjuform undersöka hur kontaktmannaskap som arbetssätt fungerar på ett boende för yngre demenssjuka i Gävle kommun. Studien riktar sig till verksamheter inom olika kommuners omsorg, med det faktum att gruppen yngre människor med demenssjukdom i dag år 2009 är en mindre grupp i Sverige, men som kan komma att öka i framtiden. De frågeställningar som styrt denna studie är hur man arbetar med kontaktmannaskap på ett boende för yngre demenssjuka, hur utsedd kontaktman upplever kontaktmannaskap som arbetsmetod och hur deras relation i interaktion påverkas genom att använda detta arbetssätt. Den kvalitativa undersökningen grundar sig på enskilda intervjuer med fyra kvinnliga informanter som arbetar på ett boende för yngre med demens. Dessa kvinnor är utsedd kontaktman till enskild yngre demenssjuk som bor på det särskilda boendet. Fokus i denna undersökning är interaktion och kontaktmannaskap med ett slutresultat i kapitel 5 som visar en mångfacetterad bild av kontaktmannaskapets innebörd för den utsedde kontaktmannen och den yngre demenssjuke på det utvalda boendet. För att kunna bearbeta det empiriska materialet har vi använt oss av teorin symbolisk interaktionism. Med hjälp av teorin har vi försökt erhålla en möjlig förståelse av den interaktion som utspelar sig mellan den yngre demenssjuke och den utsedde kontaktmannen samt dess svårigheter. Resultatet av vår studie visar att kontaktmannaskap som arbetssätt kan ge mycket stora möjligheter för den yngre demenssjuke att bli sedd utifrån dennes livssituation.Genom det kan den demenssjuke erhålla större möjligheter till aktiviteter anpassade efter dennes önskemål. För den utsedde kontaktmannen har resultatet påvisat att arbetsmetoden kan vara mer krävande än vad vi trodde i början av denna studie. Utsedd kontaktman kan ofta känna ett alltför betungande ansvar gentemot vårdnadstagaren. Detta då även andra faktorer som missbruksproblematik och samsjuklighet (dubbel diagnos) i kombination med demenssjukdomen hos den demenssjuke, kan utgöra andra krav för kontaktmannen.