Koncessionsnämnden som kunskaps- och teknikspridare
en fallstudie baserad på tillståndsprocessen kring Stålverk 80
Syftet med denna uppsats är att undersöka koncessionsnämndens eventuella roll som kunskaps- och teknikspridare under tillståndsprövningen av projektet Stålverk 80 samt att undersöka om relationen mellan koncessionsnämnden och NJA kan sägas ha präglats av en samarbets- eller samförståndsanda. Spridning av kunskap och teknik är starkt anknutet till kommunikation. Genom kommunikation och vidareföring av kunskap kan kostnader för nyutveckling av teknik minskas och den hastigheten med vilken en teknik sprids höjas. Om en aktiv spridning inte sker av nya tekniker brukar dessa vanligtvis spridas väldigt långsamt och möjlig nyutveckling hämmas. Under tillståndsprocessen av Stålverk 80 intog koncessionsnämnden en passiv teknikspridningsroll. De medlade mellan de involverade parterna och blev en slags katalysator för en mer aktiv spridning parterna emellan. I den aktiva kunskaps- och teknikspridningen utgjorde Naturvårdsverket en viktig roll. Koncessionsnämndens agerande under tillståndsprocessen tyder på en samförståndsanda, men det är väldigt svårt att dra konkreta slutsatser kring detta baserat på det material som funnits tillhanda. Materialet visar dock på en tydlig samförståndsanda mellan de andra involverade parterna, något som troligtvis inte hade uppstått om medlaren dem emellan (koncessionsnämnden) inte varit inställd på att samarbeta och förstå. Som ett resultat av processen samt den kunskaps- och teknikspridning den förde med sig så utvecklades projektet kontinuerligt och koncessionsansökan för projektet gick från bristfällig till mer välutvecklad och genomarbetad.