Kommunikation och interaktion mellan personal och brukare på
ett boende för demenssjuka personer
en studie ur ett
personalperspektiv.
Syftet med studien var att beskriva hur personalen på ett demensboende kommunicerar och interagerar med demenssjuka personer. Studien utgick från ett personalperspektiv och beskrev hur de upplevde kommunikationen och interaktionen mellan dem och personer med demens. Studien omfattade sex personer, fyra undersköterskor samt två vårdbiträden. Metoden som användes var intervjuer som berörde frågeområdena interaktion, kommunikation samt personalens kunskap i detta arbete. I intervjusvaren framkom att omsorgen för demenssjuka personer präglas av brukarnas behov av lugn och ro. Vidare framkom att brukarna hade ett stort behov av närhet till personalen, vilket kunde upplevas som påfrestande för personalen. I analysen framkom att personalen använde både ord och kroppsspråk då de kommunicerade med demenssjuka personer. Kroppsspråket var dock att föredra eftersom personer med demens ofta tappar ordens betydelse. Vid analysen framkom även att det kunde existera ett maktförhållande mellan personal och brukare. Analysen visar vidare att personalen erhållit kunskap om demenser genom utbildning, samt att kunskapen i mångt och mycket bestod av personliga erfarenheter som erövrats under årens lopp.