"Killarna gör och tjejerna kan i alla fall försöka"
en studie om lärande, betyg och bedömning i idrott och hälsa
Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att undersöka vilket lärande som sker på lektionerna i idrott och hälsa samt hur läraren gör sin bedömning, ur genusperspektivet.Hur ser elever och lärare på lärande, betygsättning och bedömning i idrott och hälsa?Hur ser elever och lärare på genus inom idrott och hälsa? MetodIntervju användes som metod för att besvara frågeställningarna. Tre lärare, två män och en kvinna, som undervisar i idrott och hälsa intervjuades individuellt. Åtta elever, fyra flickor och fyra pojkar, intervjuades i gruppintervjuer. Det genomfördes två gruppintervjuer, med två flickor och två pojkar i vardera. Intervjuerna var semistrukturerade och frågorna utgick från en intervjuguide. ResultatI intervjuerna framkom att fokus i undervisningen ligger på den fysiska delen av ämnet och kunskapsområdet Rörelse. Eleverna berättade att läraren främst bedömer att man är med på lektionen och gör sitt bästa. Lärarna berättade att de framför allt bedömer elevernas kroppsliga förmåga och motorik. Eleverna, och två av lärarna, berättade att flickor tar mindre plats i undervisningen. Detta sker framför allt under bollspel, som även var den vanligaste aktiviteten under lektionerna i idrott och hälsa. Flickorna berättade att de upplever att lärarna underskattar deras förmåga och inte ställer lika höga krav på dem som på pojkarna. SlutsatsTeoridelen av idrott och hälsa ges väldigt lite utrymme. När läraren gör sin bedömning väger den fysiska delen tungt och det verkar gynna pojkar. Både lärare och elever upplever att den individuella feedbacken från lärare till elev sker för sällan. Bedömningen kan sägas vara summativ. Undervisningen verkar gynna pojkarna och flickorna drar sig undan. Det är tragiskt att det finns elever som känner att läraren förväntar sig mindre av dem, enbart på grund av deras kön.