Kapacitetsanalys av LKABs logistiksystem
Mineralkoncernen LKAB, Luossavaara Kiirunavaara AktieBolag, befinner sig för tillfället i en expansiv period. Företaget opererar på en marknad som under senare år haft en ordentlig tillväxt. Denna tillväxt kan bland annat härledas till att Kina utökar byggandet av masugnar och importerar stora mängder järnmalm till dessa ugnar. I och med denna marknadssituation finns planer på att öka produktionsnivåerna. Dock finns det vissa hinder till den tänkta produktionsökningen. Framförallt måste produktionskedjan och den tillhörande logistiken anpassas för att klara av den ökningen. För detta är en rad investeringar nödvändiga att genomföra och några av dem har det redan tagits beslut om. Av dessa kan nämnas övergång till en ny struktur för lastning och utfrakt samt högre kapacitet för tågen tack vare längre tågsätt och nya vagnar. Detta examensarbete har uppkommit för att fastställa hur stor produktionsökning den nya strukturen för malmlogistik kan hantera när den är komplett utbyggd. Eftersom ingen vet vilka nivåer produktionen kommer att nå i framtiden finns det ett intresse i att beräkna vilken nivå som är möjlig att öka till innan en övre gräns uppnås och systemet inte klarar mer. När systemets övre gräns är uppnådd bör begränsningarna identifieras och analyseras. Det finns även ett intresse i att undersöka hur hanteringen och införandet av nya vagnsätt skall ske samt vilka konsekvenser det medför. Arbetets utförande har baserats på att identifiera flaskhalsar i produktionen samt i den tillhörande logistiken för att finna delar som hindrar en produktionsökning. Eftersom flera av dessa delar står inför en kommande förändring har det funnits vissa svårigheter i att bestämma hur dessa förändringar kommer att se ut och fungera när de är färdigställda. Den flaskhals som kunde identifieras var Malmbanan, den järnväg som används för att frakta de färdiga produkterna till hamnar i Narvik och Luleå. För att öka kapaciteten i denna del av logistikkedjan har ett beslut tagits om att övergå till Stax 30. Detta innebär användning av tyngre vagnar i längre tågsätt. Axellasten ökar till 30 ton och i praktiken får man lasta varje vagn med 20 ton mer än sin föregångare. För att ytterligare förbättra kapaciteten skall dessa vagnar köras i vagnsätt om 68 stycken, jämfört med 52 stycken tidigare. Sammanlagt ger detta en kapacitetsökning på 2.640 ton för varje tågsätt eller ungefär 63 procent. Övergången till längre och tyngre tågsätt vållar dock en del problem. Ett problem är att Malmbanan inte riktigt är utbyggd för en övergång. Mötesplatserna måste uppgraderas för att kunna användas vid möte med långa tåg. Uppgradering pågår för tillfället för en del av mötesplatserna, men inte alla. En annan del att ta hänsyn till vid införsel är intern anpassning till tågen vid LKAB. Framförallt terminalen men även andra delar som lastning behöver anpassas till tågen. När inte alla mötesplatser uppgraderas omedelbart kommer det förmodligen att dröja innan komplett övergång till Stax 30 kan ske. Olika metoder för införsel har diskuterats. En är att börja köra med de nya vagnarna fast i korta sätt om 42 stycken vilket blir lika långt som ett sätt med 52 stycken av dagens modell. En annan metod är att införa hela, 68 vagnars sätt, stegvis och samtidigt behålla den gamla vagnsparken. Denna metod fokuseras det på i detta arbete. Genom underökning med hur det ser ut idag är det teoretiskt möjligt att köra 4 stycken långa tågsätt på det norra omloppet. Dessa sätt går dock bara ett omlopp per dygn initialt. Fler sätt är idag inte möjligt att köra på grund av svårigheterna att mötas. Om man väljer att genomföra övergången med initial användning av fyra stycken långa tågsätt finns det möjligheter att klara en produktionsökning upp till en brytning av maximalt 29 Mton malm. Ytterligare förbättringspotential finns dock och då bör denna nivå ytterligare kunna ökas.