Kan illegala protester på ekocentrisk grund rättfärdigas i liberala demokratier

om ekocentrismens kompatibilitet med samhällskontraktsteorin

Den liberala demokratin, till vilken västvärldens politiska system bekänner sig, bygger i grunden på tanken att alla människor har naturliga rättigheter till liv, frihet och egendom. På grund av otryggheten i ett anarkistiskt naturtillstånd, kommer människor att sluta sig samman i stater, där de går med på att inskränka en del av sin frihet och överlåta makt till staten, på villkor att staten garanterar sina medborgare skydd för de naturliga rättigheterna. Så länge staten klarar av dessa uppgifter förbinder sig medborgarna att lyda staten, vars grund således, enligt denna teori, vilar på ett fiktivt samhällskontrakt. Inom ramen för detta samhällskontrakt har medborgare rätt att protestera för att nå förändring, så länge protesterna inte hotar samhällets fortsatta existens. Exempel på sådana legitima former av protester är (lagliga) demonstrationer, namninsamlingar samt olika former av civil olydnad som har gemensamt att aktörerna som deltar vill påverka inom ramen för samhällssystemet och därför står för sina handlingar samt är beredda att, om så är nödvändigt, låta rättssystemet ha sin gång. Det finns dock grupper i samhället som inte accepterar denna begränsning. Dessa aktörer erkänner av olika anledningar inte statens legitimitet, och anser sig därför ha rätt att protestera utanför ramarna för civil olydnad, det vill säga genom illegala protestaktioner. Skillnaden mellan legala och illegala protester är följaktligen att aktörerna som utför legala protester erkänner det rådande systemet och därför anser det vara viktigt att våga stå för sina handlingar, medan utförarna av illegala protester tvärtom anser sig stå utanför systemet, att de därför inte heller omfattas av detta samhälles lagar och regler och att de därför kan utföra anonyma direkta aktioner för att försöka undvika ett, i deras ögon, orättfärdigt straff. Den djupgröna rörelsen Earth First! är ett exempel på en sådan grupp. Earth First! anser att nuvarande samhällssystem är illegitimt på grund av att ekologiska intressen ständigt får ge vika för ekonomiska, vilket i längden är ekologiskt ohållbart. Fram till den dag då samhället i sina beslut tar hänsyn till andra livsformer (såväl djur som natur), och sätter ekosystemets behov främst (ekocentrism) istället för människans (antropocentrism), anser sig Earth First! ha rätt att, som en sista utväg när ingenting annat fungerar, genom illegala direkta aktioner försvara miljön mot oansvariga regeringar. Denna uppsats utreder huruvida illegala protester på ekocentrisk grund kan rättfärdigas i liberala demokratier. Då den liberala demokratin i grunden bygger på samhällskontraktsteori är det ur detta perspektiv frågan måste belysas. De frågor som därför måste besvaras för att kunna avgöra huruvida illegala protester kan rättfärdigas på ekocentrisk grund i en liberal demokrati, är: (1)under vilka omständigheter kan, enligt samhällskontraktsteorin, illegala protester rättfärdigas, (2)vem avgör när dessa omständigheter råder, och (3)är de ekocentriska kraven kompatibla med samhällskontraktsteorin på ett sådant sätt att illegala protester på dessa grunder kan rättfärdigas? I uppsatsen konstateras att om vi ska uppfylla de krav som ingår i samhällskontraktsteorin, såväl hos Rawls som hos Nozick och Locke, nämligen att ta hänsyn till framtida generationers behov, inte i onödan plåga djur, samt uppfylla Lockes förbehåll (till vilket även Nozick sluter sig) om att lämna lika mycket och lika bra till andra, är det nödvändigt att ta hänsyn till det helhetsperspektiv som förespråkas av ekocentriker. Även i ett antropocentriskt perspektiv, bryter därför ett samhälle som ständigt låter kortsiktiga mänskliga intressen gå före långsiktiga ekologiska och således inte tar hänsyn till framtida mänskliga generationer, mot samhällskontraktsteorin. Även om skälen till varför ekologisk hänsyn är nödvändig skiljer sig åt mellan antropocentriska och ekocentriska teorier, är målet således detsamma, nämligen att skapa ett ekologiskt hållbart samhällssystem. Detta innebär enligt de villkor som ställts upp i denna uppsats för när protester kan rättfärdigas att om majoriteten i en demokratisk stat röstat fram en regering som inte tar ekologiska hänsyn, strider denna regerings handlande mot de principer som ligger till grund för den liberaldemokratiska staten (eftersom hänsyn till framtida generationer ingår i dessa principer enligt samhällskontraktsteorin) och får således motarbetas. Foreman menar att välplanerade, väl motiverade, icke våldsamma, anonyma, illegala direkta aktioner (ekotage) är berättigade som en sista utväg när ingenting annat hjälper för att rädda ett specifikt område från miljöförstöring. Håller Foremans argumentation gentemot de krav som i denna uppsats konstaterats gälla för när illegala protestaktioner är rättfärdigade i liberala demokratier? Rent teoretiskt måste det konstateras att så är fallet. De ekocentriska kraven är kompatibla med antropocentrisk samhällskontraktsteori: hänsyn måste tas till framtida generationer, således måste samhället vara ekologiskt hållbart, och medborgare som har uppenbara skäl att anse att samhället bryter mot denna princip har rätt att protestera. Om lagliga protester inte leder någonvart, kan civil olydnad berättigas. Om civil olydnad inte heller leder till någon förändring, kan således illegala protestaktioner vara berättigade, på ekocentrisk grund, även i liberala demokratier.