Jordbruk i Indien och Kina - En litteraturstudie om politik och fattigdom på landsbygden
KinaIndienFattigdomJordbrukRuralEconomicsEconometricsEconomic theoryEconomic systemsEconomic policyNationalekonomiEkonometriEkonomisk teoriEkonomiska systemEkonomisk politikBusiness and Economics
Majoriteten av världens extremt fattiga bor i rurala områden och 300 miljoner av dem i Indien och Kina. Trots att länderna kommit en bit på vägen i sin strukturella omvandling arbetar fortfarande runt hälften av befolkningen på landsbygden inom jordbruket. De direkta och indirekta effekterna som den primära sektorn skapar har visat sig viktiga av olika anledningar. Hur detta kommer sig undersöks närmare i denna uppsats som är en litteraturstudie om rural fattigdom och jordbrukssektorn roll för att minska denna i Indien och Kina. Dessutom kommer även den makroekonomiska politik som förts i länderna samt andra jordbruksspecifika faktorers inverkan på sektorn att granskas. Några av uppsatsens viktigaste slutsatser är att Indien och Kinas utvecklingsstrategier har inneburit att icke-jordbrukssektorn fått bättre förutsättningar än jordbrukssektorn. I Kina har en mer framgångsrik jordbrukspolitik förts och denna kan vara en orsak till att landet har ett lägre antal extremt fattiga i rurala områden än Kina. Dock har gini-koefficienten i Kina ökat samtidigt som den minskat i Indien. Av de jordbruksspecifika faktorerna kan investeringar i stärkta äganderätter, vägbyggen, jordbruksforskning och undervisning lyftas fram som de kanske viktigaste för att öka sektorns produktivitet och bekämpa extrem fattigdom. De direkta och indirekta effekterna från jordbrukssektorn de senaste 20 åren har haft betydelse för att antalet extremt fattiga i rurala områden, vilken har minskat från 50 procent till 24 procent i Indien och från 33 procent till 11 procent i Kina, enligt siffror från Världsbanken.