Jämställdhet i klassrummet
en undersökande tidsstudie i
ämnena historia och religion
Vårt övergripande syfte har varit att studera om pedagogerna lever upp till att arbeta jämställt. För att kunna undersöka detta har vi att ställt oss följande frågor: ? Finns det skillnader i hur mycket tidsmässigt utrymme pedagogen ger tjejer respektive killar? ? Kan de pedagoger vi studerat sägas bidra till att upprätthålla den genuskontrakten som finns mellan könen? ? Vilka skillnader och likheter finns mellan de två ämnena historia och religion, baserat på ovanstående frågeställningar? Vår metod har baserat sig på primärt en kvantitativ undersökning där vi undersökt hur mycket tidsutrymme eleverna får i klassrummet men även en kvalitativ del där vi analyserat detta utifrån ett könsperspektiv. Vi har studerat två ämnen, historia och religion, på två olika gymnasieskolor, med sammanlagt 4 olika pedagoger. Urvalet gällande undersökningsklasser har varit slumpmässiga. Undersökningen visade att det i båda ämnena fanns liknande skillnader i tidsfördelningen mellan tjejer och killar. Generellt kan man säga att den så kallade tvåtredjedelsregeln var synlig i alla klasser under alla lektioner. Med tvåtredjedelsregeln menas att tiden under en lektion oftast är fördelad på så sätt att pedagogen står för tvåtredjedelar av tiden medan eleverna står för en tredjedel. Detsamma gäller fördelningen i tid mellan könen också, dvs. att killarna disponerar över tvåtredjedelar av den sammanlagda tiden given till eleverna medan tjejerna förfogar över den resterande tredjedelen. Vår undersökning har på så vis kommit fram till liknande resultat som andra undersökningar av tidsutrymme gjort. En jämförelse av det tidsmässiga utrymmet visar att, det uträknat på hela taget, får tjejer som individer mycket mindre plats och tid i klassrummet. Utslaget på varje individ får tjejerna aldrig mer än en minut vardera att tala i klassrummet, det i jämförelse med killarna där varje individ alltid får mer än en minut att tala. Till detta bör dock tilläggas att det sällan rör sig om alla individer från ett kön som talar varje lektion utan att det snarare rör sig om ett antal elever som varje lektion talar mest och får mest tid att göra så. Frågan som kan ställas då är hur detta påverkar den kvalitet på kunskapen som eleverna erhåller. Man kan anta att det rent hypotetiskt bör vara så att kvalitet och kvantitet till viss del går hand i hand. En elev som får tid och plats i klassrummet har större möjlighet att dels verbalisera sina frågor och få gensvar från pedagogen men också möjlighet att knyta an kunskapen till den egna individen genom att dra paralleller till det egna livet och tidigare erhållen kunskap. En elev som inte får utrymme i ett klassrum får på så vis sämre kvalitet på sin undervisning än en elev som får utrymme.