Internationella strategier i den svenska högskolan
Engelskspråkiga utbildningar och benämningar i Sverige 1993-2009
Vår samtid kan i många avseenden karaktäriseras som en global tidsålder vilket vi kan se spår av på flera håll, inte minst inom det högre utbildningssystemet. Flyttar vi fokus från det globala till det nationella kan vi se att svensk högre utbildning under de senaste 20 åren haft klara internationella tendenser, något som bland annat tagit sig uttryck i en expansion av det engelskspråkiga utbildningsutbudet liksom utbildningar med engelskspråkiga benämningar. Denna expansion har skett både i absoluta tal och relativt det övriga utbildningsutbudet, vilket indikerar att det internationella under denna period har fått ökad betydelse. Samtidigt uppstår skillnader i systemet mellan dem som investerar stort i det internationella och dem som inte gör det. Dessa skillnader märks på lärosätesnivå och även på ämnesnivå. Det är framförallt äldre, etablerade lärosäten och de etablerade fackhögskolorna som har många engelskspråkiga utbildningar. Samtidigt är andelen engelskspråkiga utbildningar större inom vissa yngre högskolor än inom de äldre etablerade lärosätena. Detta kan tolkas som två olika typer av strategier inom gruppen av lärosäten som har ett stort utbud av engelskspråkiga utbildningar och utbildningsbenämningar där strategierna bland de etablerade lärosätena ? det engelskspråkiga utbudet ökar i stort sett med samma takt som det totala utbildningsutbudet ökar ? kontrasteras mot strategierna bland de nyare lärosätena ? det engelskspråkiga utbudet ökar snabbare än det totala utbudet. Slutligen visar analyser av fördelningen av inresande studenter på svensk- respektive engelskspråkiga utbildningar och benämningar att majoriteten av inresande studenters registreringar görs på svenskspråkiga utbildningar och utbildningar med svenska benämningar. Detta förhållande är synnerligen stabilt under perioden fr.o.m. 1993 t.o.m. 2009 när det engelskspråkiga utbudet markant ökade.